Topplista: De 5 sämsta spelfilmatiseringarna genom tiderna

Efter att trailern för Sonic The Hedgehog-filmen släpptes häromdagen kände vi på redaktionen en stark avsmak. Detective Pikachu-filmen verkar faktiskt kunna bryta förbannelsen om dåliga spelfilmatiseringar. Sonic-filmen verkar dock göra raka motsatsen. Med detta i åtanke bestämde vi oss för att lista de fem sämsta spelfilmatiseringarna som Sonic (tyvärr) med största sannolikhet kommer att ansluta sig till i höst.

För att kvala in på listan har vi begränsat oss till filmer baserade på spel som någon gång släppts till en Nintendo-plattform.

Plats nummer 5: Street Fighter – The Movie

Det tar egentligen emot lite att inkludera Street Fighter – The Movie på denna lista. Actionrullen med belgiske Jean-Claude van Damme som den überamerikanske soldaten Guile och med en härligt överspelande Raul Julia som M. Bison har en märklig charm på flera sätt. Att se Guile flexa sina biceps med en tatuering av den amerikanska flaggan är obetalbar underhållning.

Med det sagt är manuset under all kritik och många skådespelare är kort sagt urusla. Buddy cop-dynamiken mellan Ryu och Ken fungerar inte alls och japanske E. Honda har här av någon anledning förvandlats till samoan. Så filmen kvalar helt klart in på listan, även om Kylie Minogue som Cammy och Ming-Na Wen som Chun-Li gör sitt bästa för att hålla den borta.

Plats nummer 4: DOOM

Att id Softwares legendariska förstapersonsskjutare skulle bli film en vacker dag känns ganska självklart. När den väl anlände med då stigande stjärnor som Dwayne “The Rock” Johnson och Karl Urban i huvudrollerna fanns det en viss potential.

Resultatet med en grupp marinsoldater som en efter en faller offer för zombiedemoner i yttre rymden är dock allt annat än bra. Vi får en cameo av klassiska vapnet BFG och en hel sekvens ur förstapersonsperspektiv som kan ge den mest luttrade VR-spelare rejält illamående. The Rock hade inte funnit sin numera klassiska glimt i ögat och dundrar mest ut sina repliker och resten av ensemblen är ännu sämre.

Plats nummer 3: Street Fighter: The Legend of Chun-Li

“En till Street Fighter-film?” kanske du tänker nu och faktum är att det andra försöket att filmatisera Capcoms fightingserie faktiskt är sämre än den förra på samtliga plan. Bara det faktum att Chun-Li gestaltas av kanadensiska (!) skådespelerskan Kristin Kreuk (mest känd från Smallville) visar att skaparna inte hade någon aning om vad de pysslade med.

Lägg till det faktum att Bison (Neal McDonough) denna gång är en mystisk affärsman och en lång rad andra idiotiska beslut och du får en riktigt dassig spelfilmatisering som saknar all charm som dess föregångare erbjuder.

Plats nummer 2: Super Mario Bros. – The Movie

Om du inte har upplevt den totala mentala härdsmälta som är filmatiseringen av Super Mario Bros. har du inte levt ordentligt. Detta är en kalkonrulle som på många sätt representerar precis ALLT som var fel med 90-talet. Vad sägs om en berättelse där Mario och Luigi hamnar i en parallell värld där ödlor regerar och där Goombas inte är små bruna figurer med blöjor utan enorma, hjärndöda hejdukar till King Koopa?

Filmen innehåller tre fantastiska skådespelare i form av Bob Hoskins, John Leguizamo och Dennis Hopper (som Mario, Luigi och Koopa, respektive) men inte ens deras talanger kan rädda detta fullständiga haveri till film. Den saknar allt som gör Mario-serien så speciell till förmån för en “häftig” 90-talsattityd. Nåja, vi får åtminstone se Dennis Hopper i ödlesmink som vifta med en spraymålad Super Scope.

Plats nummer 1: Alone in the Dark

Ni trodde väl inte att vi skulle ha en lista på spelfilmatiseringar utan att nämna Uwe Boll? Alone in the Dark kniper förstaplatsen på denna mindre hedrande lista genom att helt sakna minnesvärda ögonblick. Christian Slater spelar huvudrollen som detektiven Edward Carnby som är på jakt efter diverse monster och demoner.

Detta är en film som helt saknar själ och drivkraft. Den kvinnliga huvudrollen görs av den minst sagt talanglösa Tara Reid och det är egentligen bara Stephen Dorff som har någon form av inlevelse, vilket dock inte säger så mycket. Lägg till tidernas kanske mest omotiverade sexscen (sök på Youtube om ni inte tror mig), otroligt blek regi och värdelösa specialeffekter och du har tidernas sämsta spelfilmatisering.

Nu vet ni vilka filmer ni inte ska se i helgen. Men vilken spelfilmatisering tycker du är sämst? Eller vilken tycker du är riktigt bra? Kommentera och diskutera!

David

David

Livslångt Nintendo-fan sedan tidigt 90-tal. Relativt nyfrälst JRPG-älskare med en kärlek för udda japanska titlar, gärna med kraftiga animeinslag. Tar varje tillfälle som ges för att sprida budskapet om Super Mario Sunshines storhet.
David

Senaste inläggen av David (se alla)

Var först med att kommentera!

Lämna en kommentar

Din mailadress kommer inte att publiceras.


*


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.