Cyberpunk 2077: Ultimate Edition

Cyberpunk 2077 har haft en väldigt märklig resa, minst sagt. Efter att ha hypats upp under flera år efter att CD Projekt RED släppte The Witcher 3: Wild Hunt visade sig Cyberpunk vara en smula… trasigt, när det till slut lanserades under 2020. På Xbox One och PlayStation 4 var spelet kort och gott något av en katastrof och det gick så pass långt att Sony valde att plocka bort spelet från sin digitala butik helt och hållet. Det tog lång tid och krävde mycket hårt arbete från utvecklarna men därefter lyckades de vända skutan och förhindra att hela studion i värsta fall gick i graven. Cyberpunk 2077 är idag en nästintill universellt hyllad spelupplevelse som tillhör de bästa rollspelen som släppts under hela 2000-talet i min ringa mening.

Nu har de polska mästarna alltså valt att porta spelet till Switch 2, en ny plattform som inte har samma råstyrka som varken PlayStation 5 eller Xbox Series X. Så hur har de lyckats med detta arbete? Jag tänker inte dra ut på det hela nämnvärt utan kan med otrolig glädje meddela att Cyberpunk 2077 på Switch 2 är en häpnadsväckande portning av ett fantastiskt spel. Det är inte den tekniskt sett bästa versionen men möjligheten att enkelt kunna besöka Night City vart jag än befinner mig gör att spelet faktiskt förtjänar sin undertitel ”Ultimate Edition”.

För de som upplever Cyberpunk för första gången får man kliva in i rollen som ”V”, en legosoldat/fixare/alltiallo som inte drar sig för att ta sig an diverse uppdrag från i stort sett vem som helst i Night City, något som inte helt sällan innebär kriminella av varierande grad. Efter en lång (som i, flera timmar lång) prolog finner sig V i något av en prekär situation då hennes hjärna plötsligt tvingas dela plats med en digital kopia av en sedan länge avliden terrorist/rockstjärna vid namn Johnny Silverhand, spelad av Keanu Reeves.

Detta är grunden till vad som är en av de mest välskrivna och välspelade berättelser jag kanske upplevt i spelmediumet överhuvudtaget. Night City är en fantastisk skådeplats och de olika karaktärer jag stöter på känns alla trovärdiga i såväl skådespeleri som i grafisk presentation. Från V:s vapendragare Jackie och tech-experten Judy till legosoldaten Panam och den före detta livvakten Takemura är karaktärsgalleriet varierat, nyanserat och fullt av personligheter som kommer etsa sig fast i ditt minne under lång tid framöver.

Spelet kan i grund och botten ibland ha vissa likheter med GTA-serien i och med att jag utforskar en stor öppen stad och hoppar mellan uppdrag för en rad olika kriminella organisationer. Där likheterna slutar är dock när det kommer till de faktiska rollspelselementen. Mina dialogval spelar roll för hur handlingen går vidare och hur jag väljer att ta itu med olika situationer kan låsa upp nya spår i berättelsen eller helt låsa dem under min pågående genomspelning. Jag kan bli romantiskt involverad med olika karaktärer vilket i sin tur kan påverka hur berättelsen fortsätter.

Utöver detta finns ett stort fokus på att skräddarsy min version av V efter tycke och smak. Jag kan göra karaktären (i mitt fall en kvinna) till en mästerhackare som tar sig förbi såväl övervakning som fiender genom att tränga in i deras digitala system på distans. Alternativt kan jag smyga mig förbi de flesta och agera lönnmördare där det krävs. Möjligheten att storma in med diverse vapen i högsta hugg finns också och genom att välja hur jag vill fördela erfarenhetspoäng på olika områden låser jag upp alltmer avancerade funktioner och möjligheter. Samtidigt kan jag när som helst välja att återställa fördelade poäng om jag känner att jag vill testa på nya taktiker.

Detta upplägg gör att det finns en enorm, nästan överväldigande, frihet i hur jag tacklar uppdrag och utmaningar i Cyberpunk 2077. Omspelningsvärdet är högt då jag ofta lägger märke till olika områden och utrymmen som jag inte kan komma åt då jag saknar tillräckligt hög nivå på en viss klass eftersom jag valt att fokusera på exempelvis mina hackerkunskaper istället för rå styrka eller tvärtom.

Allt detta gör att Cyberpunk 2077 är en upplevelse som du med enkelhet kan lägga flera dussin timmar på. Lägg också till den matiga expansionen Phantom Liberty (där den fantastiske Idris Elba dyker upp) och du har ytterligare 20+ timmar att trolla fram för dedikerad speltid. Cyberpunk 2077 är kort och gott en otroligt matig upplevelse som håller länge och från start har du tillgång till cross-progression vilket innebär att om du äger spelet på en annan plattform så kan du enkelt synka din sparfil och fortsätta på din sprillans nya Switch 2, vilket är just vad jag har gjort.

Så hur flyter spelet på Nintendos nya hårdvara? Det kan sägas direkt att det inte är tal om några 60 bildrutor per sekund utan de två grafiklägen som finns siktar in sig på 30 bildrutor per sekund med högre upplösning eller dryga 40 bildrutor per sekund med lite lägre upplösning. I min mening är performance-läget som siktar på 40 fps helt klart att föredra i så väl dockat som handhållet läge. Det är förvisso inte alls lika skarpt som min PS5-version av spelet och vissa effekter har fått skalas ned en aning. Vid vissa stunder kan bilduppdateringen halta men det sker endast under mikroskopiskt korta sekvenser och med hjälp av den inbyggda VRR-funktionen i skärmen på Switch 2 är detta i princip inget jag lägger märke till.

Vad som däremot bör nämnas, även om det är en högst personlig åsikt, är att Joy Cons 2 inte känns helt optimala för förstapersonsspelande, åtminstone inte när det kommer till actionsekvenserna. Det kan vara en vanesak men jag tycker inte de nya kontrollerna klickar fullt ut och det blir onödigt svårt att sikta under hektiska eldstrider. I dockat läge med en ”vanlig” handkontroll finns det dock inga som helst problem.

På det stora hela är det lite av ett mirakel att CD Projekt RED har lyckats klämma in hela Cyberpunk 2077 på Switch 2 utan att behöva göra några väsentliga nedgraderingar. Det är ett bevis på vad Nintendos nya hårdvara är kapabel till och det är det slutgiltiga beviset på att CD Projekt RED är en av modern tids vassaste spelutvecklare, samt att även en katastrofal lansering kan räddas och bli något enastående med vilja och tid.

Oavsett om du redan har upplevt Night City eller om detta är ditt första besök så är Cyberpunk 2077 en titel jag varmt kan rekommendera till Switch 2. Och kanske viktigast av allt är att du kan spela det med vetskapen om att det inte är en kompromiss jämfört med andra plattformar.