I samband med lanseringen av Nintendo Switch 2 har en del spel från förra generationen fått uppgraderingar av varierande ambitionsnivå och vi på Switchbloggen vill ju förstås kika närmare på hur pass omvälvande dessa förändringar är. I synnerhet i de fall där Nintendo vill ha betalt för uppgraderingen. Dessa tester blir inte fulla recensioner, utan mer en utvärdering av de utlovade förbättringarna.
En av de största titlarna som har fått denna form av uppgradering är The Legend of Zelda: Breath of the Wild, ett spel som verkligen sparkade in dörren vid Nintendo Switch-lanseringen och visade vad plattformen kunde åstadkomma på ett tekniskt plan. Det fanns ju dock en del problemområden där hårdvaran inte riktigt hängde med i ambitionsnivån, och det var en bidragande faktor till varför jag inte körde igenom hela spelet när det begav sig.
Det var därför väldigt glädjande för min egen del när Nintendo tillkännagav att de skulle uppgradera spelet inför den nya hårdvarulanseringen, och jag kastade mig över spelet ganska omgående för att se om de utlovade uppgraderingarna håller måttet. Kort sagt skulle jag säga att det är som att spela ett helt nytt spel nu när bildfrekvensen inte bara är stabil, utan den är dessutom dubblad jämfört med originalversion.
Jag vill inte låta som en bildfrekvenssnobb, för jag är medveten om att det finns andra plattformar att fokusera på i så fall, men det här är ett ypperligt exempel på när bra prestanda skapar en exceptionell spelkänsla. Redan från början är ju spelet väldigt bra, men den högre bildfrekvensen ger ju bättre respons i kontrollerna, vilket är välkommet i vissa strider där man behöver tajma undanmanövrar med viss precision. Jag begav mig dessutom direkt till Kakariko Village-området i spelet som var ett av problemområdena i originalversionen, och inte ens där kunde jag notera några dippar. Ett fantastiskt optimeringsjobb helt enkelt!
Spelet har även högre upplösning jämfört med Switch 1-versionen, vilket förstås hjälper att förbättra bildkvaliteten. Det saknas dock fortfarande anti-aliasing helt och hållet, och det skapar en hel del flimmer i växtlighet och dylikt. Det är dock något jag kan svälja utan problem med tanke på den utsökta prestanda som denna Switch 2-uppgradering bjuder på.
Överlag är detta ett exceptionellt exempel på potentialen för vad framtiden har att bjuda på under denna generation, men jag blev dock lite besviken på att en gammal irriterande bugg fortfarande finns kvar sedan originalversionen för 8 år sedan. Om du har ställt in din Switch 2 på att använda sig av surround-ljud kommer dialog från förrenderade sekvenser inte att spelas upp. Skiftar du till stereo istället i systemmenyn kommer det att fungera, och det förvånade mig verkligen att detta inte är fixat. Men jag antar att antalet användare som har Switchen kopplad till en surroundanläggning är relativt lågt.
Detta är dock på sin höjd ett irritationsmoment, och uppgraderingen är absolut värd den hundralapp som Nintendo vill ha. Notera dock att den är inkluderad i Nintendo Switch Online-prenumerationen också, vilket är en väldigt trevlig förmån. Jag känner ett stort sug att ta mig hela vägen till slutet denna gång, och det säger en del när det finns mycket annat nytt på plattformen som kämpar om min uppmärksamhet.
Var först med att kommentera!