Yakuza 0 Director’s Cut

Att påstå att vi på Switchbloggen är fans av Yakuza/Like A Dragon-serien är en underdrift av grövsta tänkbara mått. Serien har varit en av mina personliga favoriter i drygt tio år och även om jag gett mig på flera delar innan dess var det först med en särskild titel som jag verkligen fastnade. Detta spel var Yakuza 0, en prequel till originalet som gav oss en djupare inblick i Kazuma Kiryus ungdom, ett mer nyanserat porträtt av Majima Goro, några av seriens bästa skurkar och även dess bästa minispel hittills. Nu har denna höjdpunkt i serien nått Switch 2 i form av en Director’s Cut-utgåva. Frågan är om spelet håller än idag och om det nya innehållet är värt investeringen?

Yakuza 0 utspelas under 1980-talet, mitt i den ekonomiska boom som landet upplevde och där tjänstemän kunde strö pengar omkring sig vitt och brett. Detta var naturligtvis något av en guldålder även för yakuzan och detta speglas i Yakuza 0. En stor del av handlingen kretsar kring en pågående fastighetsaffär där Kiryus klan jobbar för att köpa upp mark i den fiktiva stadsdelen Kamurocho (baserat på verkliga Tokyos stadsdel Kabukichō) inför ett omfattande bygge. Problemet är att en liten bit mark som kallas ”The Empty Lot” mitt i smeten inte verkar vara tillgänglig till försäljning och även dess ägare håller sin identitet hemlig.

Detta må låta mindre spännande för den som kommer in som nykomling i serien men tro mig när jag säger att denna premiss endast är startskottet för en lång, underhållande resa för både Kiryu och Majima Goro. Den andra halvan av spelet följer nämligen den ögonlappsklädde Majima som agerar föreståndare för en Cabaret Club i nöjesdistriktet Sotenbori i Osaka (baserat på verklighetens Dōtonbori i samma stad). Här avtjänar Majima en form av exil/bestraffning från sin Yakuza-familj efter att ha misslyckats med ett mordförsök och han lever gott i rollen.

Saker och ting händer dock snabbt i Japans kriminella värld och både Kiryu och Majima finner sig snart ute på djupt vatten i sina respektive städer och vad som följer är en 30+ timmar lång resa som innehåller allt från champagnefester till yakuza-bossar som kör motorcykel genom kloaktunnlar. Yakuza-seriens största styrka har alltid varit dess förmåga att blanda seriöst gangsterdrama med total galenskap och Yakuza 0 är långt ifrån ett undantag. Spelets många olika sub stories tillhör i vanlig ordning höjdpunkterna där jag under diverse korta uppdrag får stifta bekantskap med ett brett karaktärsgalleri som kliver in, spelar sin lilla roll och sedan försvinner för att låta den huvudsakliga ensemblen stiga in i rampljuset på nytt. Detta gör att det aldrig blir för tungrott med de långa filmsekvenser som dyker upp titt som tätt och även om det aldrig blir fullt lika långa sekvenser som i exempelvis Like A Dragon: Infinite Wealth kan du ofta räkna med att kunna lägga ned handkontrollen en stund.

Både Kiryu och Majima är två fantastiska protagonister som är väldigt olika varandra. Fans av serien vet att dessa två ofta växlar mellan en respektbaserad bromance och att spöa skiten ur varandra och det är väldigt intressant att få följa dem båda som yngre män utan lika många erfarenheter i bagaget som de har i senare delar. Birollerna i Yakuza 0 briljerar också och jag finner det särskilt intressant att få en bättre bild av Nishkiyama, Kiryus vapendragare och barndomsvän som spelar en mer antagonistisk roll i det ursprungliga Yakuza-spelet. Här får vi se mer av deras relation som unga män och det gör att händelserna i Yakuza (eller remaken Yakuza Kiwami) ses med nya ögon.

Annars är det framförallt mellanbossen Kuze som stjäl showen fullständigt. Han kan gå från att vara samlad men samtidigt otroligt hotfull till fullkomligt bindgalen på några få ögonblick och spelets absolut bästa scener och strider involverar honom på ett eller annat sätt.

Om du är bekant med Yakuza-serien sedan tidigare är upplägget rent spelmekaniskt sig likt. Det går att utforska Kamurocho och Sotenbori fritt relativt tidigt i spelet och det är här sub stories och minispel och andra sidoaktiviteter dyker upp. Det går att sjunga karaoke, spela klassiska SEGA-titlar i arkadhallen eller köra tävlingsrace med box cars. Eller så kan du göra som undertecknad och spendera orimliga mängder tid på Cabaret Club-minispelet. Här gäller det att maximera en klubbs inkomster genom att hyra in rätt värdflickor, se till att matcha dem mot rätt kunder och överlag hålla dem nöjda för att de ska spendera mer pengar. Det hela är otroligt vanebildande och det går att lägga många timmar enbart i detta minispel. Då har jag inte ens nämnt det andra minispelet Real Estate Royale, som kan visa sig vara en snarlik tidsbov.

Sett till berättelsen, stridsmekanik och utbud av sidoaktiviteter tillhör Yakuza 0 seriens absoluta toppskikt och det kan rentav vara min favoritdel i hela serien. Det är ett perfekt tillfälle för nykomlingar att dyka in i en av tidernas mest underhållande spelserier. Det finns dock ett ”men” värt att lyfta också. Om du redan har spelat igenom Yakuza 0 på någon annan plattform där spelet funnits tillgängligt i flera år är det osäkert om du har särskilt mycket att hämta med denna utgåva annat än att spela det vart du vill i handhållet läge.

De stora nyheterna i denna utgåva är främst att det har lagts till drygt 30 minuter med nya filmsekvenser men av de jag hunnit se kan jag inte påstå att de tillför särskilt mycket till berättelsen. Vissa av dem känns rentav som rena bromsklossar som får tempot och flödet i berättelsen att stanna upp med malplacerade sekvenser som verkar ha strukits från originalet av en anledning. Om detta är huvudsyftet till att du tänker skaffa spelet på nytt så råder jag dig istället att kolla upp dessa scener på Youtube.

Utöver detta finns ett nytt flerspelarläge där olika karaktärer samarbetar för att ta sig an horder av fiender men det känns som ett högst ytligt tillägg som ingen kommer lägga någon större tid på överhuvudtaget. Den sista stora nyheten är att spelet för första gången dubbats till engelska. En rad talangfulla röstskådespelare har plockats in för att blåsa liv i karaktärerna men personligen har jag extremt svårt för att spela Yakuza/Like A Dragon med annat än de japanska originalrösterna. Att höra diverse amerikaniserade uttal på såväl namn som platser rycker mig ur upplevelsen och även om det är ett mindre problem här än i andra spel så är det fortfarande förekommande, vilket får mig att välja japansk dialog alla dagar i veckan.

Så sammanfattningsvis kan man säga att om du redan har upplevt Yakuza 0 så har du egentligen inte mycket nytt att hämta här annat än möjligheten att spela portabelt (vilket i sig inte är helt nytt heller då spelet är fullt spelbart på Steam Deck och andra liknande enheter). Med det sagt tillhör det seriens allra bästa delar för min egen del har det gått närmare 7-8 år sedan jag spelade igenom äventyret senast så det var minst sagt på tiden att ta ett nytt varv nu. Hade jag lika väl kunnat spela det på någon av de andra plattformar jag äger det på? Definitivt. Ville jag ändå spela det på Switch 2? Absolut!

Om du inte har spelat Kiryu och Majimas första äventyr är detta dock ett perfekt tillfälle att åtgärda det misstaget. Det är en kort och gott fantastisk upplevelse som flyter alldeles utmärkt på Switch 2 och om det får dig att fastna för serien så är du på god väg att upptäcka en av spelvärldens bästa serier. Att du börjar med en av de bästa delarna får du se som en rejäl bonus.