Med tidens gång och i takt med att nya konsolgenerationer träder in på marknaden händer det ibland att enstaka guldkorn i spelutbuden fastnar på specifika plattformar, och därför blir svårare och svårare att få tag i. Det har blivit mer märkbart nu när det mer eller mindre är en förväntan att ny hårdvara är bakåtkompatibel med äldre spel, men lyckligtvis finns det exempel på där utgivarna lyssnar på fansens böner om nyversioner av dessa spel.
Bravely Default är till hundra procent ett sådant spel, med tanke på hur populärt det blev när det släpptes till Nintendo 3DS för snart 13 år sedan. Det erbjöd en ganska banbrytande variation på det klassiska turordningsbaserade stridssystemet som vi har sett i åtskilliga japanska rollspel, och är något som har levt vidare i de fantastiska Octopath Traveler-spelen.
Grundkonceptet är att du kan välja att skippa en omgång, för att i gengäld kunna utföra två handlingar nästa gång det är din tur att agera. Du kan även välja att ”övertrassera kontot” genom att använda fler handlingar än vad du har sparat ihop, men det kan då bita dig i baken eftersom du inte kommer att kunna göra något förrän du har jämnat ut skulden. Det skapar väldigt dynamiska situationer där du med lite tajming och strategi kan eliminera fiender i ett rejält svep, men där missräkningar också kan svänga pendeln till raka motsatsen. Det är väldigt tillfredsställande när det lyckas dock!
I berättelsen får vi följa Tiz, som är den enda överlevande i en omfattande naturkatastrof. Ett enormt slukhål svalde upp hela hans hemby, och han sedan försöker utforska vad som har skett stöter han på Agnès som visar sig vara beskyddare av en av världens viktiga kristaller som håller naturen i balans. En märklig och oroväckande farsot har börjat sprida sig i världen, och denna har börjat störa kristallernas funktioner. Exempelvis går det i princip inte att förflytta sig över haven längre eftersom de har stagnerat och inte längre har några strömmar. Eftersom det ser ut att finnas kopplingar mellan kristallerna och slukhålet som uppstod bestämmer sig Tiz och Agnès för att slå följe i hopp om att reda ut vad som ligger bakom problemen, och förhoppningsvis hitta en lösning.
Det är inte ett superkreativt upplägg, då det känns bekant från många andra spel i samma genre, men det är helt klart funktionellt för att driva berättelsen framåt. Under äventyrets gång stöter du på fler följeslagare som erbjuder sin assistans i kampen mot de onda krafterna, och även här lider spelet av lite för många inkörda anime/JRPG-troper. Vi kan bocka av den mystiske charmören med minnesförlust, den unga och talangfulla tjejen som stundtals hånas för att vara högljudd och matglad för att inte glömma att Agnès gång på gång uppvisar ett dåligt lokalsinne. Det är väl kanske ett av ställena där spelets har åldrats sämst, och det känns inte riktigt som att fokus har varit på att skapa intressanta karaktärer.
Ett annat ställe där spelet visar sin ålder är när det kommer till mängden strider, och inte minst mängden strider som du måste gå igenom för att hålla dina karaktärer i rimlig nivå jämfört med fienderna. De slumpmässiga påhoppen i grottorna du utforskar är mångfaldiga, men trots detta känner jag ofta att jag behöver rensa våningarna åtminstone ett par gånger innan jag känner mig trygg nog att gå vidare till nästa del. Det går att justera hur ofta du ska bli attackerad, men det kompenserar dock inte hur mycket XP du samlar på dig. Om du halverar antalet strider kommer du även att halvera hur många erfarenhetspoäng du får, och då kommer du förr eller senare att bli krossad av motståndet eftersom du ligger efter i utvecklingskurvan.
Bravely Default: Flying Fairy HD Remaster är oavsett hur jag vrider och vänder på det ett väldigt välkommet tillskott till Switch 2, och det är mycket tack vare stridssystemet. Det är så mångfasetterat sett till hur man kan disponera sina omgångar och mängden kombinationer det finns i jobbsystemen. Jag har dock svårt att sitta med det i längre tidsperioder, mycket för att jag inte greppas speciellt mycket av den stereotypiska berättelsen och de generiska karaktärerna. Har du överseende med dessa punkter kommer du ändå att finna mycket nöje i detta verk, även om jag skulle rekommendera Octopath-spelen framför detta.
Var först med att kommentera!