Den klassiska spelmaskoten Pac-Man har hängt med i många år, och har deltagit i allt från de klassiska labyrintspelen till diverse olika plattformsspel. Få hade nog räknat med att få se den ikoniska karaktären i en mörk och våldsam actionplattformare, men nu sitter vi här med Shadow Labyrinth där du får spela en följeslagare till den mystiska sfären Puck.
När du vaknar till liv i början av spelet och tar kontroll över protagonisten Number 8 finns det väldigt mycket som är oklart. Det finns ingen kontext till den dystopiska världen du befinner dig i, det finns ingen förklaring till vem du är, men Puck är där vid din sida och leder dina första stapplande steg. Även om det verkar som att samarbetet är av ömsesidig välvilja och mot ett gemensamt mål är det svårt att skaka av sig känslan av att Puck döljer en del mörka hemligheter.
Strukturen i spelet känns väldigt snart bekant, då det bygger på klassiska element från den så kallade ”metroidvania”-subgenren. Det handlar därför väldigt mycket om utforskning av områden och jakt på uppgraderingar som förenklar denna navigering och möjliggör åtkomst till områden du inte kunde nå innan. Striderna mot fiender ger dig även erfarenhetspoäng som du kan använda för att uppgradera diverse förmågor, som i sin tur kommer att ge dig bättre chans att besegra de många olika bossar som är spridda i spelvärlden.
Det är med andra ord inget banbrytande rent uppläggsmässigt, men det faktum att det finns inslag av klassiska Pac-Man-mekaniker gör ju helt klart att det sticker ut. Runtom i världen finns det skenor som efter aktivering gör att du kan förvandla dig till Puck och navigera runt längs rälsen som i en Pac-Man-labyrint. Det används på en rad olika vis, där du exempelvis behöver aktivera en skena för att nå ett hemligt område, men kan även i vissa fall fungera som en genväg runt fiendetäta områden och komplicerade plattformssekvenser. Det är definitivt en krydda som skapar en välkommen variation i spelupplevelsen.
En av de viktigaste aspekterna i en actionplattformare är att spelkänslan sitter som den ska, och att precisionen i alla rörelser är på topp. Här lyckas Shadow Labyrinth delvis, då det inte är något större fel på precisionen, men jag har ibland ganska stora problem med att komma överens med själva spelkänslan. Animationerna känns styva och styltiga och bidrar inte alls till det flyt som actionsekvenserna skulle behöva. Jag upplever det dessutom att det är svårt att bedöma var träffytorna är på en del bossar och större fiender och tar därför skada i onödan när jag försöker rulla genom fienden. Om rullningen inte slutar på rätt plats tar jag stryk för att jag nuddar fienden, och det skapar en hel del frustrerande misslyckanden mot bossar.
Varje område i spelet har olika teman, och till viss del även olika fiendeuppsättningar. Jag tycker dock att vissa ställen känns lite väl snarlika varandra och mer som en fortsättning på tidigare område med annan färgpalett. Det är inte något som totalt stjälper upplevelsen förstås, men när man utforskar områdena noggrant blir det snabbt tydligt när variationen inte är tillräckligt stor.
Spelets starkaste kort är dock själva upplägget och den mystiska berättelsen som skildras genom Puck och diverse karaktärer du träffar på vägen. Det finns mycket att pussla ihop om vad som faktiskt försiggår och i takt med att du får fler uppgraderingar för att navigera miljöerna och att bekämpa fiender med skapas en större spelglädje. Det lyckas dock inte riktigt etablera sig i toppskiktet i denna otroligt konkurrensfyllda genre, men är definitivt värt att kika närmare på när det dyker upp på en rea.
Var först med att kommentera!