I många år har Kotaro Uchikoshi etablerat sig som någon som inte verkar kunna misslyckas med sina skruvade och involverande visuella romaner, inte minst med de lysande Zero Escape-spelen. Hans bitvis mörka författarstil klaffar utmärkt med de dystopiska miljöer som spelen skildrar, och det reflekteras även i The Somnium Files-serien.
Även om han inte står för manuset i No Sleep for Kaname Date – From AI: The Somnium Files är det väldigt tydligt att hans inflytande genomsyrar denna spin-off, men kanske mer på den spelmekaniska nivån istället för den tonmässiga.
Berättelsen börjar med en rad förbryllande händelser som verkar antyda att allas favorit-idol Iris Sagan har blivit bortförd, men det handlar inte om någon vanlig kidnappning här. Hon har nämligen blivit bortförd av utomjordingar och sitter till synes fast på ett rymdskepp. Här blir hon kontaktad av Akemi, som verkar vara en av utomjordingarna bakom detta dåd, och det börjar sakta men säkert klarna att Iris har hamnat i ett escape room-liknande scenario där hon behöver lösa pussel för att kunna frigöra sig själv.
Dessa segment i spelet utspelar sig i princip exakt som motsvarande scenarier i Zero Escape-serien, och det fick mig att omedelbart skina upp. Jag fullkomligt älskar denna typ av invecklade pussel som är sammanflätade och riktade mot ett slutmål, och spelet bjuder på en rad olika rum som alla är väldigt tillfredsställande att lösa. Överlag är svårighetsgraden på pusslen välavvägda, med ett fåtal undantag där premissen för att lösa problemet inte riktigt förklaras på ett vis där jag känner att jag har all information jag behöver. Det är inte något som stjälper spelet, men det sticker ut lite grann när de övriga pusslen är så väldesignade.
Det hela blandas upp med sekvenser där du spelar som Kaname Date istället, och får göra de klassiska Psync-pusslen där du dyker in i folks hjärnor och analyserar deras minnen för att låsa upp ledtrådar i utredningen. Även om dessa fortfarande är underhållande och överlag välgjorda känns de lite som det svagare pusselelementet jämfört med de nya escape room-segmenten. En faktor, åtminstone för mig, är att du i mångt och mycket slipper tänka på tidsbegränsningar och dylikt i escape room-pusslen, och det gör att jag kan klura fram lösningar utan stressen av en tickande klocka.
Som jag nämnde innan är tonen något annorlunda i detta spel jämfört med de två föregående, och lite mer åt det lättsamma hållet. Det finns självklart element av science fiction-dystopi, och det finns sekvenser som är på liv och död, men inte i samma utsträckning som innan. Det gör att berättelsen inte riktigt har samma udd överlag, och drar inte in mig på samma vis. Däremot är berättelsetempot ofta bättre, mycket tack vare att det är en kortare berättelse. Både AI: The Somnium Files och uppföljaren Nirvana Initiative hade sekvenser som inte riktigt kändes som att de ledde någonvart, och fungerade som ett ankare för berättelsens utveckling. Här rör sig berättelsen framåt hela tiden, och jag hoppas att framtida spel i serien kan finna en kompromiss mellan dessa två element.
Överlag är detta en väldigt välgjord visuell roman som lägger sin största vikt på pusslen, även om det finns en del intressanta överraskningar på berättelsefronten. De skruvade karaktärerna fungerar bra ihop för att skapa kontraster och konflikter, och det finns en hel del väldigt underhållande dialoger genom spelets gång. Om framtida äventyr i serien behåller escape room-mekanikerna, och kanske till och med vidareutvecklar dem, har vi alla något stort att se fram emot.
Var först med att kommentera!