Skräckspel har alltid varit en genre som jag har haft ett… ”svårt” förhållande till. Jag får fortfarande kalla kårar och koncentrationssvårigheter när jag spelar demoversionen av Silent Hill till ursprungliga PlayStation, flera sektioner i Half-Life (som inte ens är ett skräckspel!) fick mig att sluta spela och då ska vi inte ens tala om den gång jag var tvungen att recensera Alien: Isolation.
Så varför jag fick för mig att aktivt be om att få recensera Layers of Fear: The Final Masterpiece Edition är högst oklart. Men nu är det gjort och min puls har kommit tillbaka till en nivå som gör det rimligt att knåpa ihop en text om mina erfarenheter.
Layers of Fear: The Final Masterpiece Edition är Switch 2-versionen av Bloober Teams egen remake/remaster av de två första Layers of Fear-spelen, kombinerat med allt tidigare nedladdningsbart material och en ny sektion som binder ihop berättelsen i de båda spelen. Om det lät krångligt är det kortfattat en samling med allt som relaterar till Layers of Fear i ett och samma paket.
Nytt för denna version är att utvecklarna har flyttat över spelet till Unreal Engine 5 och siktar på en riktigt imponerande presentation, även på Switch 2. Det bjuds på avancerad ljussättning och upplösning och det siktas på 60 bildrutor per sekund. Det står dock klart ganska tidigt att Switch 2 inte riktigt orkar med det som Layers of Fear försöker åstadkomma. Alternativt är spelet inte riktigt optimerat för hårdvaran men resultatet är oavsett anledning att frekvensen för bilduppdateringar är högst ojämn både i dockat och handhållet läge. Det är tillräckligt för att störa mig rejält men om du inte är lika känslig för variationer i uppdateringsfrekvensen är det förmodligen ett mindre problem och i övrigt ser spelet fantastiskt trevligt ut.
Nog nu om den tekniska biten dock för huvudsyftet med Layers of Fear är förstås att skrämma spelaren och skapa en känsla av obehag. Jag må kanske inte vara den mest rutinerade skräckspelaren och min skräm-tröskel är pinsamt låg när det kommer till spel men Layers of Fear lyckas ganska omedelbart skapa en obehaglig stämning från första stund. Spelet är indelat i tre delar som kallas ”The Painter, ”The Actor” och ”The Writer”. Den sistnämnda är det som spelet inleds med och som agerar ramverk för den sammanslagna berättelsen.
En stor del av spelandet går ut på att utforska olika miljöer för att hitta föremål, dokument, anteckningar och liknande som för berättelsen framåt. Detta varvas naturligtvis med en rejäl dos skrämmande innehåll, gärna sådant som kommer plötsligt och från ingenstans. Min spelbara karaktär kan bli dödad av spelets olika gastar, skepnader och varelser men det finns ingen direkt stridsmekanik att tala om. En lykta finns till hands som kan skrämma bort det som förföljer mig men mycket mer än så blir det inte.
Detta bidrar till känslan av utsatthet och förföljelse, vilket gör att tematiken kring en nedgång i galenskap mer påtaglig. Genom spelets olika miljöer finns det gott om platser att utforska, pussel att lösa och vålnader att skrämma slag på en. Berättelsen drivs genom de texter och föremål jag hittar under spelets gång och skickliga röstskådespelare blåser liv i dem på ett strålande sätt.
I och med att detta är den kompletta utgåvan av allt som Layers of Fear har inneburit tidigare gör att det blir en oväntat matig upplevelse med många timmar av nära nog hjärtinfarkter. Jag har kämpat, slitit och tvingat mig själv att ta mig vidare när hela kroppen skrikit att jag borde lägga av och spela Animal Crossing istället men i slutändan var det värt det.
Layers of Fear: The Final Masterpiece Edition är en trevlig skräckupplevelse som fyller sitt syfte att skrämma slag på mig. Möjligtvis blir antalet jump scares lite många efter ett tag men den tryckande stämningen som genomsyrar hela upplevelsen och som hjälper till att driva berättelsen framåt är välgjord och medryckande. Om du har spelat Layers of Fear-spelen på andra plattformar kanske det inte bjuds på tillräckligt mycket nytt för att spela om det men som nykomling är det helt klart en investering väl värt dina slantar, särskilt om du är ett fan av genren.
Var först med att kommentera!