Det händer inte ofta, men det finns vissa spel som lyckas få ett genomslag som gör att de fortsätter att vara ett samtalsämne många år efter det släpps. Det har snart gått 30 år sedan Final Fantasy VII tog världen med storm på PlayStation, och etablerade karaktärer som än idag är snudd på synonyma med spelserien.
Efter många år av rykten fick spelet dessutom en nyversion 2020, eller åtminstone en första del av detta enorma projekt att återberätta en rollspelsklassiker. Nu har denna version även tagit steget till Nintendo Switch 2, där huvudspelet dessutom paketeras med den Yuffie-ledda expansionen Intermission.
Redan från spelets start lyckas det slå mig med häpnad, och det är inte bara för att det handlar om ett riktigt bra spel som jag redan har kört igenom ett par varv på andra plattformar. Det beror huvudsakligen på att detta är en exceptionell portning av ett ganska avancerat och krävande spel, som lyckas med konststycket att både se riktigt bra ut och hålla en stabil bildfrekvens på en och samma gång.
Berättelsen som Final Fantasy VII skildrar har med åren visat sig vara mer och mer aktuell, då den tar upp ämnen som klimatförändringar, aktivism och inte minst destruktiv kapitalism i form av det gigantiska bolaget Shinra. Huvudkaraktären Cloud Strife har allierat sig med aktivistgruppen Avalanche som har eskalerat kampen mot Shinra till att utföra bombattentat mot deras reaktorer. Cloud har dock inte miljön som drivkraft, utan hans kamp mot Shinra är enbart en steg på vägen för att finna sin gamla förebild, Sephiroth.
Om du har lyckats undvika händelserna i berättelsen under de många år som har gått sedan originalet släpptes kommer jag inte att avslöja mer än så, men du kan helt klart förbereda dig på en resa med många oväntade svängar och överraskningar. Det fina med denna nyversion är att det dessutom inte är en rak återberättelse av originalspelet, utan det finns ögonblick där det finns utrymme för andra tolkningar. Det är något som väldigt många andra studior borde anamma med tanke på hur populärt det är att släppa nyversioner av klassiska spel. Jag gillar kombinationen av att återbesöka bekanta områden och ändå inte vara säker på vad som döljer sig runt hörnet.
Stridssystemet känns även detta fortfarande lika fräscht och spännande som det gjorde när nyversionen ursprungligen släpptes. De actionfokuserade kamperna som blandas upp med pauser för att dela ut kommandon, och de snabba karaktärsskiftena lämnar mycket utrymme för kreativitet och taktiskt tänkande när du stöter på de lite mer utmanande fienderna. Materiasystemet, där du placerar ut förmågor till dina respektive karaktärer, ger också massvis med valmöjligheter om hur du bygger upp din trio av kombatanter. Utöver detta finns det ett uppgraderingssystem för varje vapen som respektive karaktär samlar på sig, vilket uppmuntrar ytterligare finjustering av karaktärernas roller.
En av nyheterna i denna version är att Square Enix nu har gått tillbaka och infört en rad olika hjälpmedel som kan vara praktiska om du kör fast. Det handlar exempelvis om att få extra mycket erfarenhetspoäng från fiender, maxa ut din hälsa eller MP, eller varför inte göra maximal skada vid varje slag? Dessa funktioner är väldigt välkomna tillskott, och jag har hyllat Square Enix flera gånger förr när de införde samma typ av funktioner i Pixel Remaster-spelen. Det skapar en inkluderande miljö för spelare som kanske inte är vana vid denna typ av spel, men ändå vill uppleva berättelsen, samtidigt som de inte påverkar spelupplevelsen för folk som väljer att inte använda dem. Det ska tilläggas att dessa boost-funktioner nu även har patchats in i spelet på andra plattformar, vilket gör det hela ännu bättre.
I grund och botten är detta en suverän version av ett riktigt bra spel, och det är verkligen imponerande hur utvecklarna har lyckats krama ur kraft ur denna förhållandevis prestandabegränsade konsol. Visst går spelet att uppleva i högre bildfrekvenser på andra plattformar, men faktum är att jag spelade igenom hela upplevelsen i 30 FPS på PlayStation 4 utan att klaga, och det här är en ännu bättre upplevelse på flera fronter. Har du ännu inte haft nöjet att uppleva denna återberättelse av en odödlig rollspelsklassiker är denna portning ett utmärkt alternativ.
Var först med att kommentera!