Kena: Bridge of Spirits är ett spel som alltid har känts som ett klassiskt Nintendo-äventyr. När det lanserades till PlayStation 4 och 5 under andra halvan av 2021 hyllades det som ett vackert men kanske något ytligt äventyr och nu när titeln äntligen kommit till Switch 2 är det mycket där som stämmer överens fortfarande. Om du redan har upplevt äventyret tidigare kanske Switch 2-versionen inte är att rekommendera men för nykomlingar är det överlag strålande upplevelse.
Titelns Kena är en så kallad ”Spirit Guide”, en särskilt utvald som hjälper plågade själar att ta sig vidare till den eviga vilan efter att deras fysiska kroppar har fallit. Under sina äventyr stöter hon på en by som har drabbats hårt av ondskefulla krafter och hon bestämmer sig för att hjälpa dess förlorade själar att finna ro. Detta må låta som en ganska mörk och dyster berättelse och det är det till viss del. Som tur är vägs den upp med hjälp av de som ”Rots” som Kena bekantar sig med under resans gång.
Rots är ett gäng små svarta varelser som skulle kunna vara kärleksbarnen mellan soot sprites från Min granne Totoro och valfri Pixar-film. De små krabaterna är inte bara oändligt söta utan kan hjälpa Kena att ta sig fram och lösa pussel, inte helt olikt Nintendos egna små Pikmin.
Detta upplägg varvas med ett stridssystem som är relativt simpelt men som aldrig blir tråkigt. Kena kan slåss med sin stav och får genom spelets gång möjligheten att använda nya attacker och förmågor men det blir inte någon särskilt djup upplevelse. Faktum är att det mesta kring Kena får mig att tänka på actionäventyr från Gamecube-eran. Jag måste dock understryka att jag menar detta i bästa tänkbara bemärkelse.
Spel idag har en förmåga att kännas överproducerade, med tonvis av spelmekaniska element, funktioner och rentav olika genrer ihopbakade. Alla spel måste vara ”mer” än det förra, vilket kan bli utmattande. Därför är Kena: Bridge of Spirits så uppfriskande i sin relativa enkelhet. Det är ett spel från A till B som inte återuppfinner hjulet men som bjuder på enorma mängder charm, en lagom nivå av utmaning och en medryckande berättelse.
På tal om charmen vore det snudd på tjänstefel av mig att inte lyfta spelets presentation. Den är förvisso begränsad till 30 bildrutor per sekund på Switch 2, vilket jag måste erkänna är något av en besvikelse. Till PlayStation 5 rullar spelet fint i den dubbla uppdateringsfrekvensen och utan att vara någon expert på speldesign och programmering hade jag nog hoppats att utvecklarna Ember Lab kunnat pressa upp det hela lite högre på Nintendos nya hårdvara. Lyckligtvis har jag åtminstone inte stött på allt för många tillfällen då frekvensen faller under 30.
Men med den brasklappen ur världen kan jag fritt raljera om den i övrigt makalösa presentationen. Musiken är fantastisk, röstskådespelarna skickliga men framförallt är det spelets animationer jag vill lyfta. Allting från Kena själv till Rots och fiender är nämligen så fantastiskt väl animerat att jag emellanåt får nypa mig själv och på minna mig om att jag faktiskt spelar ett spel och inte ser en animerad film. Detta trots att jag alltså redan spelat Kena till PlayStation 5 för flera år sedan. Det är helt enkelt ett spel som ser så ofantligt bra ut att man måste se det för att tro det. Det väger rentav nästan helt upp problemen med den lägre bilduppdateringsfrekvensen.
Kena: Bridge of Spirits är ett gammalt spel med modern teknik och kombinationen är otroligt lyckad. Om du redan har spelat äventyret till PlayStation eller PC har denna version inte direkt lagt till något helt nytt som gör det värt att köpa det igen. Alla andra som gillar väldesignade spel med en härlig doft av 00-talet är nästintill skyldiga att spela genom Kenas första äventyr, om så bara för att göra sig redo för den utannonserade uppföljaren. Jag hoppas där att utvecklarna inte gör det nya spelet till för mycket ”mer” utan att kärnan från denna fantastiska debut hålls fast.
Var först med att kommentera!