Tales of Arise har ett par år på nacken nu sedan lanseringen 2021. Eftersom Nintendo till slut har skakat fram en konsol som kan köra Bandai Namcos senaste del i serien (jag räknar inte med de otaliga remaster-versioner som vi har fått den senaste tiden) ska Shionne och Iron Mask självklart ge sig ut på äventyr igen, komplett med 2023 års expansion Beyond the Dawn. Hur fungerar allting på Switch 2? Läs vidare så får ni veta!
Tales of Arise känns omedelbart annorlunda jämfört med tidigare spel samtidigt som allting är
välbekant. Spelet inleds okaraktäristiskt mörkt för serien med starkt fokus på en berättelse om slaveri
och hur människor utnyttjar andra för sin egen vinning. Vi möter inledningsvis en man som endast är
känd som ”Iron Mask”, inte helt oväntat på grund av den metallmask som döljer hans ansikte. I
klassiskt anime-manér kämpar han också med minnesförlust och har inga minnen från sitt förflutna
mer än ett år bakåt i tiden.
Det dröjer inte länge innan Iron Masks väg korsas av Shionne, en mystisk kvinna som tillhör Renan-
folket, som har förslavat Iron Mask och hans Dahna-folk. De två visar sig snabbt ha ett särskilt, om än
mystiskt, band och inser att deras personliga mål i mångt och mycket är ganska lika så de ger sig ut
på en resa för att störta de ondskefulla Renan-härskarna. Under spelets gång stöter de på en brokig
skara karaktärer varav flera ansluter sig till deras äventyr, alla med sina personliga skäl.
Allting må låta ganska bekant för fans av Tales of-serien men det finns gott om förändringar under
ytan. Stridssystemet har det utvecklats rejält och är mer dynamiskt och underhållande än någonsin.
Seriens traditionella Artes-system finns kvar och det har byggts på med ett samarbetssystem som gör
att jag kan välja en av de andra karaktärerna att teama upp med för stora specialattacker. Kameran
känns betydligt bättre än i tidigare delar och det är enkelt att hålla koll på vad som händer på
slagfältet trots att effektfyllda attacker flyger till höger och vänster.
Grafiskt sett har Tales of Arise översatts väl till Nintendos plattform, med ett stort undantag. Miljöerna är lika storslagna som till andra plattformar och den övergripande grafiska designen är fortsatt slående.
Men.
Spelsekvenserna rullar här i 30 bildrutor per sekund, istället för omkring 60 på andra plattformar. Detta är i sig inget enormt hinder för mig i vanliga fall men av någon anledning har utvecklarna valt att låta samtliga av spelets filmsekvenser rulla i just 60 bildrutor per sekund. Jag misstänker kanske att hårdvaran inte riktigt mäktar med 60 bildrutor per sekund för själva spelandet men att det finns utrymme för filmsekvenserna och det är säkert välkommet för de flesta. För mig som är ganska känslig för varierande bilduppdatering är detta och oerhört påfrestande. Att se filmsekvenser flyta fint och smidigt och sedan omedelbart hoppa över till ganska knackiga 30 bildrutor per sekund gör att jag tappar inlevelse och för mig är det faktiskt så pass störande att jag hellre hade sett att även filmsekvenserna rullade i 30 bildrutor per sekund. Förhoppningsvis skulle detta kunna läggas till via en patch men jag tänker inte hålla andan efter detta. För många spelare är detta ett icke-problem men om du som jag är känslig för det är det värt att ha i åtanke.
Utöver originalspelet har denna utgåva alltså också paketerats ihop med expansionen Beyond the Dawn. Detta gör att ett redan långt japanskt rollspel blir ännu längre. Då berättelsen i Beyond the Dawn utspelas efter huvudspelet är det starkt rekommenderat att spela igenom det först. Vi får en skaplig epilog i expansionen som kanske inte gör något revolutionerande på något sätt och som kan kännas en smula onödigt utdragen men det är likväl trevligt att få allting samlat i ett paket för den som verkligen vill ta del av allt som Tales of Arise har att erbjuda.
I slutändan är det ändå relationen mellan Shionne och Iron Mask (hans riktiga namn avslöjas ett par
timmar in i spelet) som lockar mig tillbaka allra mest. Tales of-serien har innehållit flera starka
personligheter och relationer mellan karaktärerna men detta tillhör definitivt en av de bästa om inte
den allra bästa i seriens 25-åriga historia. Det som börjar som snudd på fientlighet utvecklas genom
äventyret till ett starkt band då de två protagonisterna är tvungna att förlita sig på varandra.
År 2021 beskrevs Tales of Arise som en nystart för serien med sin mörkare ton och högre produktionsvärden. Tonen är det väl egentligen si och så med då det snabbt faller tillbaka på seriens mer traditionella ton men i övrigt känns det fortfarande som den del i serien som har haft störst budget. Om du har upplevt Tales of Arise på andra plattformar tidigare finns det inte mycket nytt att hämta här förutom problemen med bilduppdateringsfrekvensen. Om det däremot är första gången du stiftar bekantskap med Iron Mask, Shionne och de andra så är det fortfarande ett välgjort, fullmatat äventyr som du har att vänta.
Var först med att kommentera!