Vi har ju ganska nyligen passerat ettårsdagen sedan Nintendo Switch 2 lanserades, och sakta men säkert har många utgivare fyllt på spelkatalogen med titlar som aldrig riktigt var möjliga att köra på föregående generations hårdvara. Redan tidigare i år fick vi en portning av Tomb Raider-rebooten från 2013, och nu är det dags för den lysande uppföljaren till detta spel – Rise of the Tomb Raider.
Ursprungligen släpptes 2015 och har enligt mig lagt ribban för moderna Tomb Raider-spel, med en blandning av actionfylld berättelse, öppna områden att utforska och viktigast av allt, kreativa pusselrum. Just det sistnämnda var något som verkligen saknades från föregångaren, och Eidos var noga med att poängtera att det skulle bli en fokuspunkt i Rise of the Tomb Raider.
Berättelsen följer arkeologen Lara Crofts jakt på den försvunna staden Kitezh, något som var hennes fars livsverk och något som drev honom till besatthet till slut. Det blir därför en väldigt personlig upplevelse för Lara, då hon med jämna mellanrum får minnesbilder från en turbulent barndom och hur hennes far diskrediterades av kollegor och branschen i stort. Besattheten börjar gå i arv när Lara börjar bli villig att offra allt för att hitta staden, avslöja dess hemlighet och återupprätta faderns goda rykte i vetenskapliga kretsar.
Hennes äventyr har sin start i Syrien, där saker och ting snabbt spårar ur när det visar sig att den paramilitära gruppen Trinity är på jakt efter samma mål som Lara. Trinity har dessutom en lång historik som en gammal riddarorden med tvivelaktiga motiv och enorma resurser, så det visar sig bli en ganska omfattande utmaning för Lara.
Spåren leder snart vidare till Sibirien, och det här är spelet verkligen börjar visa sin storhet. Efter en stund börjar spelvärlden öppnas upp i relativt fria områden där det finns massor av skrymslen och vrår att undersöka. Det är kanske inte gigantiska med dagens mått mätt, men de är ändå fullsmockade med saker att finna och pussel att lösa. Många av de samlingsbara föremålen bidrar dessutom till den övergripande berättelsen genom bakgrundshistoria och historiska perspektiv, vilket gör det väldigt givande att faktiskt sysselsätta sig med sidoaktiviteterna.
När det kommer till portningen finns det mycket att säga, både på den positiva och negativa fronten. Det är onekligen positivt att detta fantastiska spel får nå en bredare målgrupp genom ytterligare en plattform, även om det troligtvis handlar om ett relativt fåtal människor som inte har haft något annat sätt att spela detta under de senaste 11 åren. Spelet ser oftast bra ut rent visuellt, även om det finns tydliga tecken på aggressiv uppskalning från låg upplösning här och var. Det är dock något jag började vänja mig vid rätt fort när jag började bli investerad i berättelsen.
Det är dock lite synd att de inte har lyckats implementera en högre bildfrekvens i spelet, då hela upplevelsen är låst till 30 bildrutor per sekund. Det påverkar definitivt hur enkelt det är att sikta i mer hektiska situationer, men det finns alternativa hjälpmedel som kanske passar dig bättre än den traditionella handkontrollen. Du kan nämligen även aktivera gyro-assisterat sikte för att finjustera, eller varför inte använda Switch 2-konsolens muskontroller. Fler alternativ är ju aldrig negativt, och du kommer säkert att hitta något som passar dig.
Inbakat i denna lansering finns dessutom allt extramaterial och de expansioner som spelet fick genom åren, och det är verkligen fullproppat med underhållning på alla fronter. Jag vill väl inte riktigt påstå att Switch 2 är den bästa plattformen för att uppleva Rise of the Tomb Raider, men jag kan åtminstone konstatera att spelet fortfarande håller fantastiskt väl. Har du inga andra plattformar där du kan spela detta kanonspel funkar dock Switch 2 som ett fullt kompetent substitut.
Var först med att kommentera!