Även om Digimon inledningsvis kändes som en ganska skamlös imitation av en viss rollspelsserie från Nintendo som också går ut på att tämja diverse monster, utveckla dem och använda dem i strid har Digimon på senare år jobbat hårt för att etablera sig som en klart mörkare serie än Game Freaks fickmonster. Framförallt Digimon Story-spelen har levererat suveräna spelupplevelser och nu är den senaste delen redo för Switch 2.
Trots att spelet bär undertiteln ”Story” är detta inte en regelrätt uppföljare på de två Cyber Sleuth-spelen utan kan ses mer som en fristående del i den övergripande serien och förkunskaper om de tidigare spelen är således inte nödvändiga. Jag spelar som en agent för organisationen ADAMAS, en hemlighetsfull makt som i skuggorna jobbar för att utreda olika händelser från några år bakåt i tiden samtidigt som de försöker förhindra nya katastrofer.
I spelets inledning får min agent i uppdrag att undersöka en stor demonstration framför en enorm mur i Tokyo. Denna mur har rests för att spärra av en stor del av staden där en särskilt stor mystisk händelse inträffade åtta år tidigare och allmänheten har tröttnat på att inte få veta vad som göms innanför dess murar.
Allt detta är en premiss som omedelbart väcker intresse hos mig som spelare och det dröjer inte länge innan jag stöter på de märkliga varelser som verkar vara en blandning mellan organiska och digitala, något som ADAMAS har valt att kalla för ”Digimon”. Min agent kan alliera sig med dessa Digimon för att kämpa mot liknande varelser. Genom att besegra Digimon tillräckligt många gånger kan jag analysera deras DNA (eller digitala motsvarighet) för att generera en egen version som därefter slåss vid min sida.
Alla Digimon kan naturligtvis även utvecklas till större och kraftigare versioner som erbjuder nya egenskaper. Skulle en av mina favoritförmågor gå förlorade går det även att ”återveckla” dem, vilket innebär att de återgår till ett tidigare stadie. Upplägget erbjuder gott om möjligheter att skräddarsy mitt lag av Digimon efter tycke och smak för att skapa det lag som bäst passar min spelstil.
Efter de inledande timmarna, som utspelas i väldigt många gråbruna, tråkiga korridorer, förflyttas berättelsen till den digitala världen och det är här spelet skiner som starkast. Miljödesignen här blir plötsligt enastående och alla Digimon (som har sina egna röster och personligheter) hamnar helt rätt. Det är en fröjd att utforska den digitala världen och det blir då även lättare att stå ut med sektionerna då jag återvänder till människornas värld, som fortsätter vara aningen tristare.
Som titeln antyder finns det ett tidsreseelement i berättelsen också som jag väljer att inte avslöja. Detta då det är ett oväntat medryckande mysterium som gör att handlingen är klart bättre än jag någonsin hade anat på förhand. Trots att jag spelat spelet på andra plattformar när det släpptes i höstas är det en välkommen återkomst för att få uppleva allting på nytt.
På tal om saker som är välkomna har Switch 2-versionen släppts komplett med två olika grafiklägen. Det första erbjuder 4K-upplösning i dockat läge och 1080p i handhållet, med HDR-stöd som verkligen får färgerna i den digitala världen att lyfta. Alternativet är ett läge med lägre upplösning men där bilduppdateringsfrekvensen höjts till 60 bildrutor per sekund, något som saknas i det förstnämnda läget och som länge saknades i PlayStation 5-versionen fram till alldeles nyligen.
Ett fotoläge är också inkluderat men detta är dessvärre extremt sparsmakat och innehåller i princip endast möjligheten att flytta runt kameran och inget mer. Inga ordentliga alternativ för skärpedjup, filter eller liknande, vilket känns trist.
När jag spelade Time Stranger till PlayStation 5 blev jag besviken på de grafiska bristerna och den sega inledningen. I det här fallet är det dock ett spel som jag uppskattar betydligt mer till Switch 2 och jag skulle faktiskt vilja påstå att Time Stranger tillhör de bättre japanska rollspelen som släppts till systemet hittills. Jag bör också nämna att en Switch-version finns tillgänglig där upplösning och bilduppdatering fått lite sänkta nivåer men som i övrigt är samma spel. Jag har dock inte haft möjlighet att testa denna och kan således inte uttala mig om skicket men det är trevligt att den finns för de som fortfarande njuter av Nintendos ursprungliga hybridkonsol.
Digimon Story Time Stranger är ett matigt, färgsprakande äventyr som bör upplevas av så många som möjligt, oavsett om du har varit ett fan av Digimon sedan 90-talet eller om detta är din introduktion till dess universum. Vem vet, du kanske blir digi-biten?
Var först med att kommentera!