När Elden Ring släpptes i början av 2022 var det ett spel som fullständigt slukade upp all min fritid, på ett vis som From Software ofta lyckas göra med sina skapelser. Det blev långa spelsessioner, och när jag inte spelade kom jag ofta på mig själv att fundera på vad jag skulle göra nästa gång jag hade möjlighet att spela. Jag diskuterade spelet med vänner, och vi jämförde taktiker och upplevelser på ett vis som jag inte kan minnas när jag gjorde senast innan dess.
Nu har From Softwares magnum opus slutligen kommit till Nintendo Switch 2, och vägen dit har inte varit helt spikrak. När det visades upp för media första gången var prestandan undermålig, och oron började spridas om att spelet var för krävande för plattformen för att få en vettig portning. Detta ledde till en omfattande försening av lanseringen där utvecklarna kunde lägga allt krut på optimering, och detta har verkligen lett till imponerande resultat.
Berättelsen i Elden Ring utspelar sig i The Lands Between, som är en värld som befinner sig i kaos. Det är trots allt ett From Software-spel vi talar om. Den tidigare regenten Marika beslöt sig för att splittra ringen som hon var beskyddare av, och när hon sedan försvann började hennes ättlingar ta upp en maktkamp om ringens skärvor.
Tidigt i spelet får du kontakt med Melina, som delvis kommer att agera som en vägledare genom den okända värld du har vaknat upp i, och du får i uppdrag att återskapa ringen i sitt tidigare skick igen. I vanlig ordning är det inte klart varför du ska göra det, eller vad som kommer att ske därefter, men sakta men säkert börjar en del pusselbitar falla på plats när du börjar utforska den makalöst gigantiska spelvärlden.
En av de smartaste sakerna som Elden Ring gör handlar just om storleken på The Lands Between. I början ser din karta inte alltför stor ut, men i takt med att du utforskar, avverkar bossar och hittar nya kartstycken expanderas den enormt. Jag är övertygad om att den fulla kartan skulle avskräcka många spelare om allting visades från början, och när jag sakta men säkert slussas vidare i spelet känns det inte lika överväldigande som många andra spels öppna världar.
Rent spelmässigt är det tydligt baserat på den gamla, goda Demon’s Souls/Dark Souls-mallen, där strider till stor del är utmanande och kräver planering och eftertanke. De flesta fiender kan ha ihjäl dig om du inte respekterar dem eller låter dig omringas, och det gäller därför hela tiden att vara på tårna när du ger dig in i kamp. Fokus ligger på så kallad animationsprioritering, vilket innebär att när du har påbörjat en sving kommer du inte att kunna avbryta den. Detta tillsammans med vikten att hushålla med din uthållighetsmätare gör att nästan alla strider har ett härligt taktiskt element.
Det som skiljer sig från studions tidigare spel är då den öppna spelvärlden, som låter dig välja dina vägar lite mer fritt. Visst finns det obligatoriska bitar du måste avklara, men om du kör fast på en boss finns det oftast ett par andra vägar att utforska för att skaffa mer erfarenhet och utrustning som kan göra striden enklare. Mångfalden av vapen och rustningar är enorm, och beroende på smak och tycke är i princip allt du hittar ett rimligt alternativ om det passar din spelstil. Bara tanken på att balansera ett så här omfattande spel med alla vapen, trollformler och dylikt är tillräckligt för att få mig att tappa andan.
Utvecklarna har dessutom gjort ett imponerande jobb med att faktiskt få spelet att rulla på ett bra vis, trots de problem som uppvisades från början. Det går ju att argumentera att 30 bildrutor per sekund inte är optimalt för ett spel som är så beroende av tajming och reaktioner, men faktum är att jag vande mig ganska snabbt vid detta. Även miljöerna har bibehållit ganska hög grafisk kvalitet, och med tanke på de tekniska begränsningarna som plattformen har går det inte att göra annat än att hylla resultatet.
Utöver själva grundspelet har Switch 2-versionen även expansionen Shadow of the Erdtree inbakad, och det gör ett redan prisvärt spel snudd på omöjligt att inte rekommendera. Det finns så många aspekter av detta spel som är fullkomligt briljanta att jag troligtvis hade kunnat fylla denna recension med tusentals ord, men i slutänden går det knappt att beskriva med ord hur bra detta spel är. Det är något man behöver uppleva själv. Även om det kan kännas brutalt och utmanande till en början är det värt att resa sig på nytt och lära sig av tidigare batalj, för den slutgiltiga segerns sötma är värd varje liten motgång.
Var först med att kommentera!