Tower of Time

En ung utvald, till synes normal pojke. En mystisk grotta med dolda hemligheter. Ett öde att förändra världen. Magiska krafter. Låter det bekant? Det tyckte jag också.

Tower of Time utspelas i en värld där mänskligheten har haft tillgång till magi som har gett dem otroligt välstånd och rikedom. I vanlig ordning missbrukades dock denna gåva och mänskligheten drabbades av ondskefulla skuggvarelser som slog ned på deras samhälle.

I spelets inledning kontrollerar jag en ung pojke som av en slump stöter på ett mystiskt torn. Detta är dock inte ett normalt torn utan ett inverterat sådant, som borrar sig ned i marken. Vissa skulle kalla det för en grotta av något slag men i det här fallet är det alltså ett torn. Pojken stöter på en mystisk varelse som sätter djupa spår i hans själ, spår som varar fram till vuxen ålder, då han återvänder.

Därefter följer ett äventyr som tar vår hjälte djupare och djupare ned i tornets innanmäte. Dock inte riktigt på det sätt man skulle kunna tro. Det som inledningsvis lät som en generisk fantasyberättelse tar sig en något annorlunda vändning då huvudkaraktären tar sig an rollen som Overlord istället, vilket är förklaringen till att han därefter kan styra och vägleda en grupp krigare ned i tornet.

Detta är en intressant twist som tyvärr inte påverkar upplevelsen fullt så mycket som jag hade önskat. Jag matas fortfarande med mängder av narrativtung text stup i kvarten som kan kännas överväldigande för andra än de mest erfarna RPG-rävarna. (Jag skojar inte, det är stundtals vansinniga mängder text att plöja igenom).

Annars är det väldigt mycket ett traditionellt RPG vi talar om där det inte bjuds på jättemycket nytt under solen, med ett undantag. Stridssystemet är något som utvecklarna själva pushat för i marknadsföring och liknande och jag förstår varför. Det är ett djupt och involverande system som blandar taktisk planering med konfrontationer i realtid.

Inlärningskurvan för att bemästra systemet är dock hög och om du är ny i genren gör du förmodligen bäst i att leta efter ett annat spel att börja med då Tower of Time är avancerat och oförlåtande på många plan. Detta är inte nödvändigtvis något negativt dock, utvecklarna känner förmodligen sin publik och spelar på vad de skulle kunna vilja ha. På det sättet är Tower of Time en ganska kompromisslös upplevelse.

Något som det däremot har behövt kompromissas med är presentationen. För att få spelet att kunna köras på Switch har det gjorts en hel del uppoffringar. Bilduppdateringen kan halta emellanåt, upplösningen är överlag låg och texturer är generellt ganska smetiga. Detta drar dessvärre ned helhetsintrycket en aning i slutändan.

Om du är ett fan av den gamla skolans RPG men samtidigt inte backar för att prova på ett nytt stridssystem som inte riktigt liknar något annat så lär du hitta en hel del att gilla med Tower of Time. Nykomlingar bör dock som sagt kanske leta vidare då det systemtunga spelet kan visa sig vara lite för mycket att svälja.