Sen till festen: Final Fantasy VII

Final Fantasy VII är onekligen på mångas läppar numera, i och med lanseringen av nyversionen nu innan påsken. Som en del av min djupdykning i de japanska rollspelen påbörjade jag Switch-versionen av spelet sent under förra året, men halkade av olika anledningar av spelet ungefär halvvägs igenom.

När jag sedan tog mig an recensionen av Final Fantasy VII Remake på systersajten PSbloggen väcktes motivationen att slutföra originalet till liv igen. Jag spelade alltså cirka 40 timmar av Final Fantasy VII Remake, och min första tanke efter detta var att jag behöver mer Final Fantasy VII. Jag medger att jag är lite märklig emellanåt.

Det är lätt att distraheras av hur föråldrat spelet ser ut i sin originalform, för i ärlighetens namn har denna gamla 3D-grafik åldrats ganska horribelt. Men för mig dröjde det inte länge innan jag inte ens la märke till detta, utan istället var helt insvept i stämningen och berättelsen. Just berättelsen är den del som håller allra bäst i dagens läge, då det i grund och botten handlar mycket om miljö- och klimatpåverkan från industrier som exploaterar våra naturresurser. Det träffar ju verkligen rätt i dagens läge, när fler än någonsin är miljömedvetna och vi själva har försatt oss i en situation där vi behöver ändra våra vanor.

En del har ju hänt sedan 1997. Men oavsett tekniska begränsningar skulle Clouds frisyr vara densamma

Karaktärer och manus är kanske inte lika mycket åt det progressiva hållet, och speglar mycket av de oupplysta stereotyper som var vanligare på 90-talet än idag. Som en jämförelse har detta förbättrats nämnvärt i Remake-versionen, vilket är glädjande då de har insett att många av dessa gamla uttryck och karaktäriseringar helt enkelt inte håller i dagens samhälle.

Till en början hade jag svårt att komma överens med själva stridssystemet, och i synnerhet användandet av materia. Jag kände att det var begränsande och gjorde det svårt för mig att definiera karaktärer som specifika klasser. När jag släppte detta gamla tänk, som var viktigare i föregångarna, gick det dock betydligt bättre, och jag började istället se möjligheterna. Det var helt enkelt kul att expandera karaktärerna genom dessa små byggklossar och hitta de mest effektiva kombinationerna som passar din egen stil.

Ok boomer.

Jag snubblade dock fortfarande på många av de gamla relikerna från speldesignen på denna tid, där viktiga mekaniker inte förklaras tydligt nog. Ett av dessa system var till exempel limit breaks, och närmare bestämt hur dessa levlas upp. När jag läste på om detta i en guide ungefär halvvägs genom spelet ledde det till att jag fick göra en ohygglig massa grinding för att komma ikapp i limit break-utvecklingen för mina karaktärer, men det fick jag visserligen betalt för i slutänden också. För första gången sedan jag började min resa genom Final Fantasy kände jag inte en plötslig ogenomtränglig vägg när jag närmade mig slutet, utan jag körde över nästan allt motstånd utan större problem. Tills det var dags för sista uppgörelsen förstås…

Final Fantasy VII har utan tvekan svept upp och knipit förstaplatsen i min personliga rankning i spelserien. Starka karaktärer, en välberättad historia som är tillräckligt nära en verklighet som går att relatera till och ett starkt stridssystem skapar en härlig helhet som verkligen håller för tidens tand. Nu ser jag fram emot att upptäcka vilka överraskningar Final Fantasy VIII har att bjuda på!

Johan
Latest posts by Johan (see all)

Läsarkommentarer (1)

Lämna en kommentar

Din mailadress kommer inte att publiceras.


*


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.