The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel III

Färdig med Xenoblade Chronicles? Tröttnat på Ni No Kuni? Orkar inte längre hoppas på Persona 5? Om det suger i JRPG-tarmen finns en ny aktör tillgänglig på Switch, en titel som erbjuder väldigt mycket, förutsatt att du vet vad du ger dig in på. Titeln i fråga? The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel III.

Som titeln antyder är detta den tredje delen i Trails of Cold Steel-serien. Detta är i sin tur en del-serie i den mer övergripande The Legend of Heroes-franchisen, som drog igång redan 1989. Det finns med andra ord en hel del material att bekanta sig med för den som så önskar och faktum är att viss förkunskap nästan krävs för att kunna avnjuta denna titel men mer om det senare.

Alla animeinspirerade spel måste innehålla en liten flicka som kontrollerar en stor robot. Det är lag på det.

När spelet tar sin början har seriens huvudkaraktär Rean Schwarzer tagit examen från Thors Military Academy och den mystiska klass VII. Tillsammans med sina vänner har Rean hunnit stoppa ett inbördeskrig och bekämpa flera mäktiga fiender vilket har lett till att han fått smeknamnet “Ashen Chevalier”. Som nyligen utexaminerad blir Rean anlitad till att vara klassföreståndare för en ny uppsättning av Klass VII, denna gång på militärskolans nyetablerade filial.

Under spelets första timmar går saker och ting ganska långsamt. Det skall introduceras nya karaktärer och det skall återintroduceras gamla bekanta. Efter ett tag tar saker och ting dock fart på allvar och vad som följer är ett vansinnigt massivt JRPG som enkelt kan hålla dig sysselsatt i dussintals, om inte hundratals timmar.

Rean får alltså sällskap av såväl gamla som nya ansikten genom spelets gång och de nya karaktärerna passar tack och lov in perfekt i det breda galleriet. Att återse gamla vänner känns dessutom som att komma hem många gånger, åtminstone för de som varit med serien sedan start.

Fiendedesignen är ofta enastående, som bevisat här av denna korsning mellan ett par Mobile Suits, bläckfiskar och en färgpalett.

Just detta är både det bästa och sämsta med Trails of Cold Steel III. Spelet innehåller förvisso djupgående (och långa) sammanfattningar av de två tidigare spelen men dessa levereras nästan enbart genom text och stillbilder så de kan vara ganska tunga att ta sig igenom. I slutändan kan de dock inte jämföras med att ha upplevt de två första spelen och på så vis kunnat knyta egna personliga band till karaktärerna men då dessa titlar i dagsläget inte finns på Switch är det ett hyfsat alternativ.

Utvecklarna har själva sagt att nykomlingar ska kunna hoppa in i denna tredje del utan problem och som någon som har spelat föregångarna flera gånger (både på PS Vita och senare på PS4) tycker jag inte riktigt att det stämmer. Med det sagt är spelet inte omöjligt att komma in i för nya spelare, absolut inte. Det blir bara inte riktigt samma sak.

De nya karaktärerna hjälper som sagt till att välkomna nya spelare genom att erbjuda det som är så nära ett nytt blad man kan komma i serien. Stridssystemet som var nästintill identiskt i de båda föregångarna har justerats och finslipats med ett nytt gränssnitt som gör det betydligt smidigare än förr. Fans av serien behöver dock inte vara oroliga, det bjuds fortfarande på samma välutvecklade, turordningsbaserade stridssystem, komplett med specialattacker den ena mer spektakulär än den andra.

Stora robotar med stora svärd? Vad finns det att INTE älska med den här serien?!

Berättelsen är även den stark, något som är ett signum för serien. Det bjuds på vardagligt skolliv varvat med politiska intriger och dramatiska krigssekvenser. Tillsammans med spelets semi-futuristiska steampunk-stil bildas ett paket som är svårt att stå emot. Rent grafiskt syns det förvisso en hel del som visar spelmotorns ålder. Spelet må ursprungligen ha utvecklats för PS4 men såvitt jag kan se används samma spelmotor som till PS3-versionerna av de två första spelen. Det är alltså kanske inte det läckraste spelet till Switch men det flyter bra, har skickliga röstskådespelare och ett strålande soundtrack.

Om du är ett fan av serien sedan tidigare behöver jag knappast sälja in dig på denna uppföljare men om du är en nykomling bör du inte låta numret i slutet av titeln hindra dig från att uppleva ett av årets bästa JRPG, så länge du är öppen för att hoppa in mitt i en serie.

Recensionsdata

Utvecklare: Falcom
Utgivare: NIS America
Utgivningsdatum: 30/06/2020
Pegi:12
David
Latest posts by David (see all)

Läsarkommentarer (1)

  1. Jag upptäckte serien först med The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel och den tredje delen är vassare än de tidigare sett till exempelvis stridssystemet och variationen i uppdragen. Jag kan hålla med om att det kan vara svårt att förstå allt i spelet då det flirtar inte bara med händelser från Cold Steel 1-2, utan även Crossbell arc (Ao och Zero som släppts på PS4 i Japan och förhoppningsvis når väst framöver också) och Liberl arc (Trails in the Sky-serien). Jag spelade detta två varv på en annan plattform och stridssystemet är så bra att jag inte var trött på det efter ca 120 timmar. Jag kan till och med gå så långt som att det är ett av de bästa turordningsbaserade stridssystemen som jag har upplevt i ett JRPG.

Lämna en kommentar

Din mailadress kommer inte att publiceras.


*


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.