Under Shoot ’em up-genrens glada dagar (alltså 80- och 90-talen) fanns det flera kombatanter som tävlade om tronen. R-Type var en av dem och en av de andra tungviktarna var Darius-serien. Den förstnämnda har redan kommit till Switch sedan en tid tillbaka och den andra har nu anlänt med inte bara en, utan två samlingar, som fokuserar på både seriens arkad-arv och även dess konsolhistoria. Detta är Darius Cozmic Collection Arcade & Console.
Det första Darius-spelet dundrade in i japanska spelhallar redan 1986 (ett fantastiskt år, för övrigt) och det har sedan dess släppts dussintals titlar i serien till både arkatmaskiner och hemkonsoler. Ett av de största dragplåstren när serien debuterade var att den använde sig av flera skärmar, för att skapa en betydligt bredare bild än den ensamma skärm som arkadspel ofta var bundna till.
Just detta har förts över till Cozmic Collection med blandade resultat. Spelar jag i dockat läge på min TV fungerar det överlag bra men så snart jag ska prova något av de äldre arkadspelen i handhållet läge uppstår det problem. För att den breda bilden ska få plats måste den nämligen krympas till extrema nivåer så det är nästan svårt att se vad som händer på skärmen. Detta kan åtgärdas genom att anpassa storleken till skärmens bredd eller rentav låta den fylla skärmen.
Det första alternativet är helt klart att föredra här men allting är fortfarande ganska litet. Att låta spelet fylla skärmen gör att bilden sträcks ut vertikalt vilket gör att den vackra pixelgrafiken ser hemsk ut. Detta problem existerar dock bara i arkad-samlingen och inte heller i samtliga titlar där.
Utöver detta lilla bekymmer är Darius Cozmic Collection (både arkadversionen och motparten med konsolspelen) en rungande framgång. Att kunna spela en rejäl bit av spelhistoria på det här sättet är inte bara en viktig historielektion utan ett gyllene tillfälle för att uppleva en hel hög mästerliga shoot ’em up-titlar.
Att ta mig an utomjordiska robotfiskar blir aldrig riktigt tråkigt och med mängden spel att välja mellan kan jag sysselsätta mig i timmar. Det känns dock lite fult att utvecklarna har valt att lägga in varianter av samma spel som helt olika titlar. En version där till exempel svårighetsgraden justerats något dyker upp som en egen titel när spelet egentligen är nästintill identiskt med originalversionen.
Prislappen för dessa två samlingar ligger också på den högre sidan, med runt 500-lappen per samling. Det innebär runt en tusing för bägge spelen vilket jag i ärlighetens namn inte tycker det är värt. Med det sagt är de två samlingarna snudd på en kulturgärning som är värd att uppleva. Men det kan vara bäst att vänta tills en prissänkning.
Var först med att kommentera!