90-talet är ett årtionde känt för många saker, varav inte alla är särskilt positiva. Vi fick ta del av ett mode som många gånger var ganska gräsligt, grungen slog igenom (om det är positivt eller negativt låter jag dig avgöra) och populärmusik växlade mellan fullkomligt fantastisk och direkt anskrämlig. Det där sista är nog förvisso sant även idag. Något som däremot var i stort sett genomgående briljant under 90-talet var arkadracing. Vi fick storhetstitlar som SEGA Rally, Daytona USA och Virtua Racing. Nu anländer Hotshot Racing med ett rejält bredställ för att försöka fånga känslan av dessa titlar i en modern titel.
Det är stora skor att fylla, naturligtvis, särskilt då en snudd på perfekt version av just Virtua Racing redan finns tillgänglig på Switch. Hotshot Racing tar sig dock an utmaningen med gott mod och visar sig vara en alldeles briljant upplevelse som lyckas skapa sin egen identitet samtidigt som spelet bär sina inspirationer stolt på motorhuven.
Utvecklarna Lucky Mountain Games har valt att anamma den grafiska stilen från ovan nämnda legendariska titlar och håller polygonantalet relativt lågt för att skapa en blockig men ändå läcker estetik. Med starka och klara färger andas hela presentationen 90-tal på bästa tänkbara sätt. När jag väl hoppar in i spelet på någon av de många banorna känns det därför nästan som att komma hem även om jag aldrig testat spelet tidigare.
Det traditionella Grand Prix-läget är där Hotshot Racing gömmer majoriteten av spelvärdet. Det finns 16 nivåer att ta del av och en rad olika förare och cuper, med olika svårighetsgrader och utmaningar. Utöver detta finns ett par alternativa spellägen där Cops & Robbers är det absolut mest underhållande. De olika förarna jag kan välja mellan har också alla en oväntat stor dos personlighet och rentav egna motivationer till varför de tävlar. Det är inget revolutionerande på något sätt men det är likväl tillräckligt för att jag ska tänka efter en extra gång kring vilken karaktär jag väljer.
Hotshot Racing flyter för det mesta på i 60 silkeslena bildrutor per sekund och de enda gångerna spelet tappar lite kan vara i splitscreen-läget eller under särskilt hektiska sekvenser. Det sker dock så pass sällan och under så korta stunder att det inte är något jag stör mig nämnvärt på. Däremot kan karaktärernas repliker under själva loppen snabbt bli aningen irriterande.
Att släppa en arkadracer på samma plattform som Mario Kart finns på kan ses som ett risktagande. Att släppa en arkadracer på samma plattform som redan huserar en suverän uppdatering av Virtua Racer är ännu mer överraskande. Hotshot Racing står dock stadigt på sina egna ben och lyckas agera både hyllning av genren och en utveckling av den på samma gång. Om du är ett fan av 90-talets arkadracers är du skyldig dig själv att sätta dig bakom ratten i Hotshot Racing.
Var först med att kommentera!