Att Nintendo väljer att göra om, putsa till och nysläppa sina största spel är ingen nyhet utan det kan spåras tillbaka många årtionden. Att de däremot väljer att lägga krut på att göra om två förhållandevis smala titlar från äldre generationer hör däremot inte riktigt till vanligheten. Kanske skvallrade nyversionerna av Famicom Detective Club häromåret om vad som skulle komma men jag tror få personer hade förväntat sig remakes av Another Code-spelen. Här står vi dock nu och har fått just detta och jag personligen är ofantligt nöjd med detta.
Another Code-spelen följer Ashley Muziki Robins som verkar ha en förmåga att trassla in sig i diverse övernaturliga mysterier. I det första spelet får hon precis lagom till sin 14-årsdag veta att hennes far, som hon länge trott varit död, inte bara lever utan vill träffa henne på hennes födelsedag. Detta leder henne tillsammans med sin faster till Blood Edvard Island, där hennes pappa ska vänta på henne. Ashley hinner dock inte befinna sig på ön en särskilt lång stund innan hon har lyckats både tappa bort sin faster och stöta på ett spöke med minnesförlust vid namn ”D”.
Vad som följer är en blandning mellan en visuell roman och ett klassiskt peka-och-klicka-äventyr av den gamla skolan. Många pussel ska lösas när Ashley och D försöker hitta Ashleys pappa och samtidigt återställa D:s minnen och även om det aldrig blir riktigt lika klurigt som exempelvis Lucasarts gamla klassiker i genren är många pussel precis lagom utmanande för att man ska känna sig smart när man hittar lösningen utan att ha behövt slita håret i ren frustration.
I dessa nyversioner har utvecklarteamet dessutom lagt till en 100% frivillig funktion där jag med ett tryck på ena styrspaken får upp en kompasspil som pekar mig i rätt riktning, vilket ofta är exakt vad som behövs i denna typ av spel. Jag får inga hintar för hur pussel ska lösas eller liknande men bara en knuff i rätt riktning, vilket gör att jag alltid vet med mig att jag inte behöver fastna några längre stunder. För den som önskar finns det dock även ett dedikerat hint-system som kan aktiveras från spelets menyer.
Spelmekaniskt sett har mycket förändrats i de båda spelen jämfört med originalversionerna som släpptes till Nintendo DS respektive Wii. När det begav sig spelade jag bara delar av det första spelet till DS men jag vet att båda spelen använde sina respektive plattformars olika funktioner och gimmickar i hög utsträckning. Förutom några enstaka sekvenser där jag behöver vrida och vända på min Switch i handhållet läge för att lirka fram en nyckel och liknande hålls det mesta relativt enkelt vilket hjälper till att strömlinjeforma upplevelsen och undvika frustrerande spelmoment som känns intryckta bara för att nyttja vissa funktioner.
Utöver detta har presentationen naturligtvis fått ett rejält lyft jämfört med originalspelen och personligen älskar jag den nästan akvarell-liknande stilen som målas upp här, särskilt i kombination med ett smått magiskt soundtrack av vackra och harmoniska melodier. Berättelserna i de båda spelen är välskrivna och medryckande och det vilar en dov känsla av melankoli över äventyren som bidrar till spelens distinkta känsla. Spelen tar emellanåt vissa vändningar som även hamnar in på klart allvarligare och ”vuxna” ämnen än vad man som spelare kanske förväntar sig men även dessa element hanteras med varsam hand och med fingertoppskänsla.
Även karaktärerna är välskrivna och intressanta och Ashley är inte helt oväntat den klarast lysande stjärnan. Hennes röstskådespelare på både japanska och engelska levererar starka insatser och detta kombinerat med flera olika slut i båda spelen gör att det minst sagt är lockande med omspelningar. Jag hoppas verkligen att Nintendo fortsätter damma av denna typ av bortglömda pärlor från sitt otroliga spelarkiv för Another Code: Recollection har redan i januari cementerat sig som en av årets mest överraskande och välkomna lanseringar.
Var först med att kommentera!