Ibland när jag går igenom pressmeddelanden om nya och kommande spel försöker jag hitta spel som verkligen sticker ut från mängden och går en egen väg. Det kan absolut finnas tydliga inspirationskällor från befintliga titlar, men som skapar en kombination eller variant som inte känns uttjatad eller beprövad.
Everhood 2 är definitivt ett spel som faller under denna definition på flera fronter. Detta pixliga och abstrakta musikäventyr tar omedelbart tag i taktpinnen och ställer en rad olika frågor som används för att bestämma vilken färg din spelkaraktär har. Därefter kastas du in i en bisarr spelvärld där väldigt lite förklaras, och där diverse odjur är fast bestämda att ha ihjäl dig.
Upplägget påminner till viss del om stilen som populariserades av Undertale, där berättelsen skildras med hjälp av relativt enkel grafik. Miljöerna är ganska spartanska men karaktärerna du möter har betydligt mer personlighet, vilket hjälper till i själva berättandet. Alla karaktärer du stöter på är dock inte välvilliga, vilket resulterar i musikbaserade bataljer som har hämtat inspiration från bland annat Guitar Hero.
När striderna börjar presenteras anstormande noter på en spelplan som påminner om de väldigt populära musikspelen, men till skillnad från dessa spelar det ingen större roll om du missar en not. Istället är målet att attackera ikonerna som rusar mot din spelkaraktär, och om du kedjar ihop flera noter av samma färg bygger du sakta men säkert upp en attackmätare. Detta ger dig möjligheten att avlossa attacker mot din motståndare i musikstriden, och förstås blir dessa mer kraftfulla ju mer du laddar upp mätaren. Andra faktorer spelar även in senare i spelet, såsom att vissa fiender är mer känsliga mot exempelvis gröna noter, men då är det ofta även svårare att bygga ihop en rejäl combo.
Jag är hundra procent ombord på upplägget för detta stridssystem, både för att det är en kul kombination av fingerfärdighet och tajming och för att det ger utrymme för spelets väldigt välgjorda soundtrack. Problemet är att implementeringen lämnar en del att önska i slutänden. Ofta känns det som att tajmingen inte stämmer med musiken, vilket snabbt skapar situationer där jag kommer av mig helt i strider och får börja om från början. Eventuellt skulle detta kunna åtgärdas genom synkroniseringsinställningar för latens eller dylikt, men det handlar även mycket om att återkopplingen i styrningen inte känns speciellt bra. Sidledsförflyttningar och hopp känns helt enkelt inte pålitliga ibland, och det skapar frustration.
Berättelsen tappar även tråden efter ett tag, och lyckas inte leverera samma charm och inlevelse som exempelvis Undertale gör. Humorn träffar visserligen rätt ibland, men inte tillräckligt för att kunna bära spelet över mållinjen. Musiken är spelets stora behållning, och är visserligen en rätt stor del av helheten, men när de tillhörande striderna inte riktigt känns rätt blir det lätt att lägga spelet åt sidan istället för att fortsätta.
Var först med att kommentera!