A Knight’s Quest

Rusty är en äventyrare som är… låt oss säga lite ”klantig”. Under en av sina upptäcksfärder utanför sin hemstad råkar han inleda världens undergång. Givetvis betyder detta att han själv måste ställa allting till rätta igen och således inleds A Knight’s Quest.

Om du väljer att starta upp A Knight’s Quest kommer du omedelbart att finna likheter men en populär spelserie från Nintendo där huvudrollen kanske eller kanske inte ofta bär en grön tunika. Det bjuds på äventyrande blandat med strider mot diverse monster, pusslande och utforskande.

Inledningsvis är jag ganska skeptisk till A Knight’s Quest. Bilduppdateringen lämnar en hel del att önska och allting är otroligt mörkt i den första grottan. Så pass att jag inte ser vad som händer och måste ändra gamma-inställningarna för att kunna komma vidare. Så inte den bästa inledningen, med andra ord.

Det tar sig dock när jag väl kommer ut ur den första grottan och berättelsen kickar igång på allvar. Spelmekaniskt sett gör A Knight’s Quest inget som inte gjorts förr (och bättre) i Nintendos serie om Tidshjälten men det finns en hel del charm i spelet likväl. Manuset är klyshigt men fyllt av riktigt välskriven humor som ofta får mig att skratta rakt ut.

Den grafiska stilen i äventyret är tilltalande men tidigare nämnda problem med bilduppdateringen blir aldrig helt lösta och ger stundtals ett ganska ryckigt intryck. Upplösningen ser också ut att sjunka titt som tätt, vilket är lite störande för ögonen.

När äventyret drar igång och Rusty börjar få tillgång till nya förmågor och egenskaper blir det dock ofta riktigt underhållande och att utforska världen är för det mesta trevligt. Dock kan den minst sagt bristfälliga kartan ställa till det och orsaka en hel del backtracking utan anledning i den stora spelvärlden. Jag kan inte ens sätta ut egna markörer för att påminna mig själv om vart saker finns vilket är riktigt trist.

Rustys äventyr bubblar stundtals över av potential bara för att vika sig under vikten av dess brister. Tekniska problem verkar göra sitt bästa för att förminska upplevelsen och vissa designval lämnar också en hel del att önska. Det är inget fel med att inspireras av större spelserier och jag hoppas att utvecklarna får möjligheten att snickra ihop en uppföljare samtidigt som de polerar sina idéer och de tekniska bitarna. Då finns potentialen för att få ihop ett riktigt bra spel som kan Zelda lika bra som Zelda Zeldar.