Raging Loop

Alla har vi väl någon gång deltagit i leken ”Maffia” under vår uppväxt? Ni vet, leken där man sitter i en ring och tilldelas en viss roll utan att veta vilken roll de andra deltagarna har. Maffian försöker likvidera övriga spelare som i sin tur försöker besegra maffian. Detta upplägg har stått till grunden för den visuella romanen Raging Loop, dock med betydligt blodigare upplägg.

Faktum är att Raging Loop redan i spelets inledning själv drar jämförelsen med Maffia eller ”Varulv” som det också kallas. Just det sistnämnda namnet är nog att föredra här av skäl som ni snart kommer att förstå.

Raging Loop inleds med att en ung man vid namn Haruaki Fusaishi kör vilse med sin motorcykel på den japanska landsbygden. Utan karta eller GPS kör han i flera timmar utan några tecken på civilisation. Efter en olycka träffar han på en ung kvinna som tar med honom till bergsbyn Yasumizu och det är då saker och ting börjar gå riktigt illa.

Redan från start sätter Raging Loop ribban med en riktigt kuslig och obehaglig stämning. Även under scener där inget egentligen händer finns det hela tiden en känsla av oro som vilar precis under ytan. Denna oro visar sig vara befogad då Haruaki anlänt till Yasumizu precis i tid för en lokal tradition som kallas The Feast. Byn är nämligen bebodd av en ondskefull varulv som hotar att skörda alla invånares liv om den inte stoppas. Varje morgon väljer byborna ut vem de tror är varulven (eller rentav varulvarna) i en rättegångsliknande sekvense och avrättar denne, oavsett om personen är bevisat skyldig eller inte.

Att avslöja mycket mer om berättelsen vore orättvist för alla er som är nyfikna på titeln då dess hemligheter och avslöjanden är huvuddelen av hela upplevelsen. Det som följer under den långa speltiden (jag skojar inte när jag säger att spelet beskriver sig självt som ”obscenely lenghty”) är ett intrikat mordmysterium där jag måste försöka lista ut vem varulven är och där döden faktiskt inte alltid innebär Game Over.

Det kanske mest uppseendeväckande med Raging Loop är hur det använder sig av en överblickskarta som listar alla viktiga händelser i spelet. Jag kan välja att hoppa tillbaka till vissa tidpunkter för att utforska händelser från ett annat håll eller rentav med ny information. Detta gör att gameplay-”loopen” blir otroligt medryckande och spännande. Kombinerat med en grafisk stil som lyckas förmedla karaktärernas känslor på ett strålande sätt och en väldigt stämningsfull ljuddesign är det en i stort sett komplett upplevelse för fans av visuella romaner.

De breda karaktärsgalleriet är en annan höjdpunkt i spelet och det är lika delar underhållande och skrämmande att lära känna dem alla med vetskapen om att vem som helst av dem kan vara varulven. Det bjuds på en del våldsamheter i Raging Loop, vilket kanske inte är överraskande baserat på spelets tema. Även om det aldrig blir i närheten av till exempel Junji Ito påminner det en del om spel som Corpse Party eller rentav Danganronpa.

Vad som dock står klart är att Raging Loop är ett riktigt bra spel i genren visuella romaner. Det är ett spännande mysterium som bjuder på otroligt högt omspelningsvärde eftersom man gärna vill se saker och ting från alla tänkbara håll. Det inkluderar ett New Game Plus-läge som dyker ännu djupare in i karaktärernas psyken och som är väl värt att uppleva. Precis lagom till Halloween är Raging Loop den perfekta spelkompanjonen i höstmörkret.