My Hero One’s Justice 2

En av de animeserier jag följt mest slaviskt de senaste åren är utan tvekan My Hero Academia. Berättelsen om Deku och de andra hjälte-eleverna på U.A High School är ett praktexempel på hur bra en shonen-anime kan vara. Det första spelet baserat på serien släpptes för bara ett par år sedan och nu är uppföljaren äntligen här.

My Hero One’s Justice 2 tar vid ganska exakt där föregångaren slutade och berättelsen följer animens tredje säsong och in i den fjärde. Om du inte har koll på källmaterialet är risken ganska överhängande att du kommer känna dig en smula förvirrad då det bara bjuds på de mest nödvändiga delarna av narrativet.

Det du behöver veta är i alla fall att (SPOILER ALERT) hjälten All Might har använt det sista av sina krafter och har således blivit tvungen att gå i pension, vilket lämnar platsen som Hjälte nr 1 öppen. Deku och hans vänner har återhämtat sig från händelserna i säsong 2 (och det första spelet, om man så vill) och tränar hårt för att få sina hjälte-licenser. En stor del av spelet går åt till tävlingar mellan de olika hjälteskolorna varvat med möten med den ondskefulla League of Villains.

Det bjuds på en del filmsekvenser i form av stillbilder med röster som för berättelsen framåt men det huvudsakliga spelandet består inte helt oväntat av strider mellan karaktärerna. Upplägget med arenastrider i 3D är tillbaka från föregångaren och påminner om titlar som Naruto Shippuden-serien. På det sättet är My Hero One’s Justice inte något direkt nyskapande spel men det som får titeln att sticka ut är däremot karaktärsgalleriet.

My Hero Academia kan nämligen stoltsera med en av de bästa uppsättningarna karaktärer i animehistorien och detta smittar av sig på spelet. Fler karaktärer finns med jämfört med föregångaren och den kreativitet som har legat till grund för designen av deras olika förmågor är smått häpnadsväckande. Vi har karaktärer som kan teleportera sig, karaktärer som kan förvandla motståndare till levande ”köttbullar”, karaktärer som skjuter sekret och en karaktär som är en mänsklig späckhuggare.

Det finns från start 38 karaktärer att välja mellan så chansen att stor att du hittar åtminstone några som du fastnar för. Själv är jag fortsatt svag för Ochaco Uraraka, animens främsta ”best girl” som använder sina gravitationstrotsande krafter för att slåss. Även hjältemördaren Stain och Mina Ashido tillhör favoriterna.

När det kommer till spellägen får vi alltså ett ordentligt kampanjläge som följer berättelsen, komplett med frivilliga sidospår som fördjupar vissa karaktärer en aning. Det finns också Mission Mode, där jag väljer en grupp karaktärer och skickar ut dem på diverse uppdrag. Dessa uppdrag består av en rad olika strider där mitt valda lag kan uppgradera sina förmågor genom att vinna och det hela utspelas på en överblickskarta där turodningsbaserat förflyttande gör att jag kan träffa på fiender att bekämpa. Genom att välja karaktärer som är kompatibla med varandra kan jag dessutom göra dem starkare även på detta sätt.

För att avrunda urvalet finns sedan typiska spellägen som Arcade, Free Battle och Network, varav det sistnämnda förstås är onlinestrider. Det står snabbt klart att kampanjen och Mission Mode är de mest välutvecklade lägena och det är också där jag har spenderat mest tid. Och jag har faktiskt spenderat en hel del tid med My Hero One’s Justice 2 för som ni kanske märker är jag tämligen förtjust i spelet.

Det kanske beror på att jag är ett sådant fan av källmaterialet men faktum är att denna titel bjuder på ett strålande fightingsystem med strider så spektakulära att de känns som plockade från animen emellanåt. Switch-versionen ser också överlag ruskigt bra ut, vilket är väldigt välkommet. Laddningstiderna kan mellan vissa delar vara i det längsta laget och då och då har jag stött på stunder där bilduppdateringen haltar lite men överlag är det en solid version av ett mycket solitt fightingspel som fans av både genren och My Hero Academia bör addera till sitt spelbibliotek.