Frustration, ilska, en smula vrede. Nytt försök. Frustration, ilska, en smula vrede. Upprepa flertalet gånger innan framgång nås. Pratar vi om Dark Souls? Nej, vi pratar om Hatsune Miku: Project DIVA Mega Mix, spelet för de som vill ha en RIKTIG utmaning.
Hatsune Miku-serien har legat mig väldigt varmt om hjärtat i många år nu. Från olika versioner på varierande PlayStation-plattformar har jag följt serien och jag har alltid sett fram emot nästa del. Nu har den digitala superstjärnan kommit till Switch i form av Project DIVA Mega Mix.
Som namnet kanske antyder är detta lite av en Greatest Hits-samling, med över 100 låtar att välja mellan. Vissa är nya, andra är välbekanta för fans av serien och det finns något här för de allra flesta.
Spelmekaniken är sig lik från andra inkarnationer av serien och jag gör en serie knapptryckningar i takt till musiken för att få poäng. Det finns ett nytt spelläge kallat Mix Mode, som använder sig av Joy-Cons för rörelsebaserat spelande men ju mindre sagt om detta totala haveri desto bättre. Den traditionella metoden fungerar dock precis så bra som man kan förvänta sig.
Att spela Hatsune Miku är ofta en frustrerande upplevelse. Inte för att det är dåligt på något sätt, tvärtom hör serien till de bästa rytmspelen som finns. Dock kan svårighetsgraden bli stundtals skyhög. Ikoner flyger in på skärmen från alla håll samtidigt som syntbaserad JPOP dunkar i högtalarna och all världens färger verkar explodera på samma gång. Hatsune Miku är ett spel för alla sinnen, på gott och ont.
Med det sagt är det samtidigt få upplevelser som ger mig samma känsla av ”flow” som Hatsune Miku gör. Att spendera en timme eller två med att nöta låtar som Black Rock Shooter, Amatsu Kitsune eller Sadistic.Music∞Factory värmer min själ samtidigt som öronen får en rejäl massage.
Kan DU gissa vilket land vi är i?
Jag bör dock återvända till Mix Mode, som jag nämnde som hastigast i inledningen. Detta rörelsebaserade spelläge går ut på att jag ska hålla en Joy-Con i varje hand och med rörelser rada upp ikoner på samma ställe som de faller över skärmen och sedan tajma med en knapptryckning. Det må låta enkelt men rörelsefunktionerna fungerar så fullkomligt uruselt att jag blev frustrerad redan i genomgången av dem.
Det kan hända att det är något fel på mina Joy-Cons men jag tror mer på att det rör sig om ett hastigt ihopslängt läge som används för att ge illusionen av variation. Det är onödigt, tråkigt och frustrerande på alla tänkbara sätt. Som tur är vägs det upp med råge av det traditionella spelläget som erbjuder en otroligt välfylld och välljudande dos av Japans favorit-vocaloid.
Var först med att kommentera!