The Coma 2: Vicious Sisters

Mina är en helt vanlig tjej som går i en helt vanlig skola i Sydkorea. Det blir sällan mer dramatiskt än den vanliga meningslösa sociala hierarkin som uppstår i skolmiljöer, och även detta försöker vår protagonist att hålla sig borta ifrån.

Allt vänds dock upp och ner på ett ögonblick när du blir indragen i en parallell värld som kallas The Coma. Skolkamrater är försvunna, det finns märkliga förstenade människor här och var men viktigast av allt börjar det dyka upp skräckinjagande andar som försöker hugga tag i dig. Och din lärare ser dessutom ut att ha väldigt långa klor och en envis besatthet av att mörda dig, så förutsättningarna kunde ju vara bättre.

Sakta men säkert börjar utforskningen av denna mörkare version av skolan, och det blir snabbt tydligt att det inte kommer att bli en enkel resa att ta sig ut därifrån. Korridorer har blivit avspärrade av tentakler och annat otyg, och du behöver söka igenom alla tillgängliga rum för att finna omvägar runt dessa hinder samt hjälpmedel för att kunna hålla dig vid liv. I klassisk överlevnadsskräck-stil tål du inte mycket stryk och dina resurser är väldigt begränsade, vilket leder till att hushållning av föremål är ett av de primära målen.

Du behöver även hålla ögon och öron öppna efter den patrullerande Dark Song, som likt Nemesis i Resident Evil 3 kommer att följa dig hack i häl under resans gång. Får hon tag i dig är det oftast slut på det roliga, men det går att hitta pepparsprej här och var som kan rädda dig från hennes grepp. Dessa är dock väldigt sällsynta och räcker bara för att rädda dig en gång.

Det är inte så vanligt nuförtiden att se spel i denna genre som är tvådimensionella sidoscrollare, men det gör faktiskt mycket för att upplägget ska kännas fräscht. Det passar dessutom otroligt bra ihop med den grafiska stilen som är inspirerad av sydkoreanska mangapublikationer, vilket visas tydligt i de större berättelsesekvenserna. Där får du vidareutveckling av händelserna i klassisk serietidningsstil, och det ser verkligen läckert ut.

Den huvudsakliga interaktionen i spelet är, förutom att gömma sig från folk med alldeles för stora klor, att lösa enklare pussel. Som sig bör i ett spel av denna typ finns det massor av dörrar som är låsta på ett eller annat vis, och du ska då finna nycklar, koder eller annat som låter dig komma vidare. Det finns även en tillverkningsmekanik som var betydligt viktigare än vad jag förutsatte från början.

Varje område har en arbetsbänk som låter dig skapa någon form av vapen, som exempelvis en elpistol. Denna kommer dock i spel vid ett tillfälle jag inte hade förväntat mig, och det faktum att jag inte slutförde denna gjorde att jag permanent tappade mängden hälsa jag hade. Det är därför starkt rekommenderat att inte göra som jag gjorde, utan att faktiskt ta lite tid att finna alla komponenter istället för att vandra vidare till nästa område.

Ett av de stora elementen som vanligtvis försvinner när man går från tredimensionella upplevelser till 2D-världar är att själva inlevelsen i spelvärlden kan försvinna. Detta är definitivt inte ett problem som uppstår i The Coma 2 på något vis dock, tack vare den väldigt starka ljuddesignen. Krypande musikstycken, svårdefinierade spöklika ljudeffekter och hotfulla fotsteg håller dig hela tiden på helspänn genom spelet, och lyckades får mig att hoppa till ett flertal gånger faktiskt.

Många av de skräckspel som har portats till Nintendo Switch har fallit på att den grafiska kvaliteten inte har lyckats hålla den nivå som krävs för att skapa tillräcklig inlevelse. The Coma 2 kringgår detta problem helt och hållet genom att inte sikta efter komplexa 3D-miljöer, utan istället jobba på att bygga stämning på annat vis. Detta gör att spelet utan tvekan är en av de bättre skräckupplevelserna på plattformen.