När Final Fantasy: Crystal Chronicles ursprungligen släpptes till Gamecube för snart 20 år sedan var det en speciell titel av två anledningar. Dels var det det första Final Fantasy-spelet som släpptes exklusivt till en Nintendo-konsol på flera år och det var även en unik multiplayerupplevelse på alla sätt och vis. Titeln har nu putsats till och släppts till Switch. Är det fortfarande en speciell titel?
Final Fantasy: Crystal Chronicles Remastered Edition stoltserar med uppdaterad presentation och ett aningen förändrat flerspelarläge samtidigt som det hoppas på att du som spelare ska ha tillräckligt varma minnen från originalet för att hugga till på även denna nyversion. Saken är dock den att minnen har en förmåga att förvränga, vilket definitivt är fallet med denna titel.
År 2003 krävde Crystal Chronicles en hel del för att dess flerspelarläge skulle fungera som utlovat. Under denna tid dök det upp gott om experiment från Nintendo och deras samarbetspartners, i detta fall Square Enix. Crystal Chronicles krävde inte bara en Gamecube och några extra handkontrollen, nej, här behövde dina vänner dessutom varsin Gameboy Advance för att få ta del av det roliga. Detta gjorde att spelets publik säkerligen blev aningen begränsad och den här gången krävs det inte en rad tillbehör och extra konsoler.
Med det sagt har utvecklarna av någon outgrundlig anledning valt att slopa ett lokalt alternativ för flera spelare och istället begränsa det hela till online. Hela känslan av att spela Crystal Chronicles med vänner i soffan går alltså förlorad, vilket direkt innebär ett minus.
Om vi bortser från detta är Crystal Chronicles en ganska blek affär ändå. Berättelsen följer en grupp egenskapade hjältar som måste genomföra farliga resor för att hämta en magisk substans som används för att ladda upp en rad mystiska kristaller. Dessa kristaller används för att skydda världen från giftig gas som kallas Miasma.
Berättelsen är som sagt ganska sparsmakad och den är miltals från de gripande draman som seriens bästa delar har levererat genom åren. Upplägget ger dock en skaplig motivation för att ge mig ut på äventyr. Stridssystemet har här tagit ett rejält kliv från seriens turordningsbaserade rötter för att plantera fötterna stabilt i ett mer actionbetonat upplägg.
För att skapa lite variation när spelets grottor skall utforskas finns det en liten tröskel som mina hjältar måste ta sig över. Då miasma-gasen finns överallt krävs det en magisk bägare för att skingra den runtomkring min lilla grupp. Problemet är att en av hjältarna måste bära den och då inte kan slåss. Jag kan välja att ställa ned den för att få lite extra muskler när det krävs men bägaren behöver transporteras med för att ta mig vidare.
Detta upplägg är ganska underhållande än idag men själva striderna är i ärlighetens namn ganska trista. Med vänner blir det en trevligare upplevelse men faktum är att Final Fantasy: Crystal Chronicles rent tråkigt att spela. Det må vara ett rollspel men det saknas nästan helt ett system för att stiga i rank, stridssystemet är i grund och botten på tok för enkelspårigt och presentationen lämnar en hel del att önska. Det faktum att lokalt samarbetsläge saknas är dock kanske den största förlusten för ett spel som vid den ursprungliga releasen stod och föll på huruvida du hade vänner att spela med i soffan eller inte.
Var först med att kommentera!