Den rödhårige äventyraren Adol Christin är tillbaka! Ett par år efter YS VIII: Lacrimosa of Dana har Nihon Falcom återvänt till en av sina tidigaste hjältar för ett nytt äventyr. Just Adols tidigare äventyr visar sig spela en större roll än väntat i inledningen av Monstrum Nox när han anländer till staden Balduq med sin följeslagare Dogi. Kort därefter inleds ett nytt actionäventyr fullt av svingande svärd och ett soundtrack med ylande elgitarrer.
När Adol och Dogi kommer till fängelsestaden Balduq blir vår rödhårige hjälte snabbt anklagad för en rad olika brott, många som hänvisar till de många äventyr han upplevt i tidigare spel. Adol blir således fängslad i stadens enorma fängelse. Det dröjer dock inte många spelminuter innan han har tagit sig därifrån, stött på en mystisk kvinna vid namn Aprilis och blivit skjuten med en magisk kula som förvandlat honom till en Monstrum.
Balduq har haft problem med en grupp Monstrum som enligt dess ledare har terroriserat staden under en längre tid. Adol upptäcker dock snabbt att saker och ting inte riktigt är så svart och vitt som folk verkar tro och när han ansluter gruppen av Monstrum möter han en brokig skara karaktärer som alla delar det faktum att de förvandlats till Monstrum mot sin vilja och därför nu är fångade i Balduq tills dess att förbannelsen är bruten.
För att åstadkomma detta krävs det att Adol och de andra bekämpar monster från en annan dimension som hotar staden. Utöver detta verkar det som att stadens ledare kan visa sig vara ett minst lika stort hot mot dess invånare. Berättelsen i Monstrum Nox innehåller gott om animeklyshor men lyckas ändå överlag rycka med mig under de 20+ timmar den pågår. Inledningsvis var jag lite skeptisk till att vara låst till den gotiska staden Balduq för hela äventyret, särskilt efter att föregångaren bjudit på en färgsprakande ö att utforska. Balduq må ha en betydligt mer dämpad färgskala men det finns gott om hemligheter att finna och allteftersom fler Monstrum ansluter till Adols grupp blir fler platser tillgängliga på ett sätt som nästan får spelet att likna ett Metroidvania.
Adols nya form som kallas Crimson King ger honom nya färdigheter, främst en typ av änterhake som kan användas för att nå avlägsna platser eller dra till sig fiender och liknande. Det breda galleriet av spelbara karaktärer gör att det finns gott om möjligheter att blanda teamet och variera de tre spelbara karaktärer som jag kan växla med genom en enkel knapptryckning, vilket ökar på variationen ordentligt.
Musiken är som alltid när det kommer till Nihon Falcom fullkomligt briljant. Det är högt tempo och gott om elgitarrer och andra instrument som får blodet att pumpa under striderna. När det kommer till unik och minnesvärd musik är denna studio kort och gott oslagbar.
Dessvärre kan jag inte säga samma sak gällande den tekniska presentationen i spelet. Bilduppdateringen håller helt enkelt inte måttet utan verkar snarare ligga runt 25 bildrutor per sekund istället för 30. Det må inte låta så farligt men det gör att spelet aldrig får riktigt det flyt som jag förväntar mig. När jag är ute och utforskar den öppna världen i Balduq blir det hela ännu värre och bilduppdateringen ligger ofta under 20 bildrutor per sekund vilket förtar en hel del av upplevelsen. Utvecklarna har talat om att patchar är på väg men i skrivande stund är det ett fortsatt problem, tyvärr.
Om du har överseende med dessa tekniska brister fram till att de (förhoppningsvis) åtgärdas är Ys XI: Monstrum Nox ett rejält underhållande actionäventyr som kanske är lite väl likt föregångaren sett till spelmekaniken men som fortfarande bjuder på ett spel väl värt att ta sig an.
Var först med att kommentera!