13 Sentinels: Aegis Rim

Någon gång då och då dyker det upp ett spel som ställer allting på sin spets. Ett spel som inte kan placeras i någon särskild genre men som uppenbart är något alldeles speciellt. 13 Sentinels: Aegis Rim är ett sådant spel och mer därtill.

I en nära framtid har mänskligheten anfallits av ett mystiskt hot kallat Deimos, gigantiska robotmonster som hotar att utrota allt mänskligt liv på planeten. Mänsklighetens enda hopp står till 13 japanska ungdomar, plockade från flera olika tidsperioder, som kan bekämpa monstren i sina egna enorma robotar som kallas Sentinels.

Detta är extremt kortfattat vad 13 Sentinels: Aegis Rim handlar om men att berätta i mer detalj är lika mycket en björntjänst som det är svårt. 13 Sentinels är nämligen ett praktexempel på ickelinjärt berättande, där berättelsen hoppar vilt och brett mellan de 13 spelbara karaktärerna och även mellan olika tidsepoker. Du behöver inte känna dig överväldigad om du inte riktigt hänger med i vad som händer under spelets första timmar, det verkar vara lite av poängen från utvecklarnas sida.

Jag skulle rentav vilja påstå att de första tio-tolv timmarna av spelet främst är till för att ställa upp pjäserna på spelplanen och lägga grunden för vad som komma skall. Låt detta dock inte vara avskräckande, tvärtom är 13 Sentinels medryckande från första bildruta och spelet håller mig i ett järngrepp genom hela upplevelsen. Berättelsen är helt enkelt så otroligt välskriven och spännande att jag spenderat många sena kvällar med känslan av ”bara en liten stund till”.

Spelmekaniskt sett kan majoriteten av spelet enklast beskrivas som en blandning mellan en visuell roman och ett sidskrollande peka- och klicka-spel. Jag kontrollerar någon av de spelbara karaktärerna genom kortare sekvenser som vanligtvis är ca 10-15 minuter långa och jag får chansen att prata med karaktärer och genomföra enklare utforskning av olika miljöer innan jag kan ta mig vidare. Röstskådespelarna är både på japanska och engelska fullkomligt briljanta och alla blåser liv i sina karaktärer på strålande sätt.

Utöver detta är 13 Sentinels kanske det vackraste spel jag någonsin vilat mina ögon på, med makalösa handmålade scener som alla med enkelhet skulle passa som en inramad tavla på väggen. Lägg till ett stämningsfullt soundtrack och du har en audiovisuell upplevelse olik någon annan.

Spelet handlar dock inte enbart om dialog och utforskande utan med jämna mellanrum avbryts dessa delar av sekvenser som närmast kan liknas ett RTS, där jag får ta kontroll över en eller flera karaktärer och deras Sentinels i strider mot anstormande Deimos. Dessa delar är sällan överdrivet utmanande men agerar trevliga pauser från ordinarie spelmekanik samtidigt som jag hela tiden får små ledtrådar till den övergripande berättelsen och mysteriet kring hur alla karaktärer hänger ihop med varandra.

13 Sentinels: Aegis Rim är olikt något annat spel jag tidigare upplevt, på bästa tänkbara sätt. Jag skulle faktiskt våga gå så långt att kalla det för ett renodlat mästerverk. Nintendo Switch känns dessutom som den ultimata plattformen för denna typ av spel då det passar perfekt att spela en kort sekvens före läggdags, på bussen eller innan jobbet. Om du äger en Nintendo Switch är du skyldig dig själv att kika närmare på 13 Sentinels: Aegis Rim för det är tveklöst ett av de bästa spelen till konsolen. Kanske rentav ett av de bästa spelen någonsin.