När det ursprungliga Blue Reflection släpptes för ett par år sedan gjorde jag små lyckovolter över att ha fått ett riktigt bra JRPG med så kallade Magical Girls i huvudrollen. Berättelsen var medryckande och aningen mörkare än jag väntat mig samtidigt som spelet erbjöd solid stridsmekanik och starka karaktärer. Sedan dess har jag suktat efter en uppföljare och nu är Blue Reflection: Second Light äntligen här!
Där originalet hade en skaplig startsträcka innan det verkligen kom igång, vilket jag tror kan ha gjort att många hann tröttna. I uppföljaren är detta åtgärdat och redan efter någon minut har skådeplatsen målats upp med den nya uppsättningen karaktärer med Ao i spetsen. Ao har ett par dagar före spelets inledning vaknat upp i en mystisk skola för sommarterminen. Hon är där ensam tillsammans med en handfull andra flickor som alla har gemensamt att ingen av dem vet hur de hamnade där och de saknar också minnen av vad som hänt innan de vaknade.
Till råga på allt är skolområdet omslutet av ett enormt hav, vilket gör det omöjligt för våra hjältinnor att lämna skolan. Åtminstone tills en dag då en väg till en ännu mer mystisk plats uppenbarar sig. Denna plats får snabbt namnet The Faraway och skolflickorna måste utforska denna plats för att försöka hitta förnödenheter för att överleva och för att lösa mysteriet kring varför de hamnat på skolan och hur de ska ta sig därifrån, allteftersom deras minnen sakta men säkert börjar återvända.
Second Light är i mångt och mycket en helt fristående uppföljare som inte kräver några direkta förkunskaper kring föregångaren. Vissa små blinkningar till originalet finns inkluderade som fans säkerligen kommer uppskatta men på det stora hela kan du alltså ta dig an denna del utan några som helst förkunskaper om serien.
Allteftersom flickorna utforskar The Faraway upptäcker de mer och mer att platsen är direkt knuten till deras förlorade minnen och det är en ren fröjd att nysta i detta ganska avslappnade mysterium för att hjälpa dessa till synes vanliga skolflickor. Det är också i The Faraway som spelets strider äger rum och här har det skett en del förändringar jämfört med föregångaren.
Striderna utspelas på en tidslinje där varje karaktär kan attackera först när det är hennes tur. Ju längre strider pågår desto starkare attacker blir tillgängliga allteftersom flickorna samlar på sig den energi som kallas Ether. Upplägget gör att jag måste välja om jag ska genomföra snabba, svagare attacker eller spara ihop Ether snabbare för att få tillgång till de mer kraftfulla attackerna. Detta introducerar ett visst element av taktiskt tänkande i striderna men när jag väl har fått lite kött på benen efter några timmar kan det göra att striderna blir lite tradiga när jag har knäckt ”koden” för hur de smidigast skall hanteras.
Detta förtar dock inte nöjet med striderna och varje gång någon av karaktärerna får tillräckligt med Ether för att förvandlas till sin alternativa Reflector-personlighet (spelets version av magical girls) kan jag inte låta bli att le med hela ansiktet. Fans av serier som Sailor Moon eller Puella Magi Madoka Magica lär känna samma sak.
Blue Reflection: Second Light ser överlag riktigt bra ut på Switch och framförallt karaktärsdesignen imponerar med en grafisk stil som nästan påminner om akvarellmålningar. Miljöerna kan emellanåt se lite trista ut men det vägs upp av spelets varma pastellfärger som får det att sticka ut från mängden. Resultatet är ett riktigt mysigt JRPG med gott om egna idéer för att kännas unikt och det är en titel som jag kan ge mina varmaste rekommendationer.
Var först med att kommentera!