Digimon Survive

Om det finns något man kan beskylla Digimon Survive för så är det möjligtvis dess inledning. Minuter efter att spelet har dragit igång möts jag av min första strid som målas upp på klassiskt SRPG-manér, komplett med rutnät och turordningsbaserade attacker. Om du skulle dyka in i denna titel utan förkunskaper hade du då kunnat tro att det rör sig om ett strategiskt rollspel i huvudsak.

Har du däremot läst minsta lilla om spelet på förhand vet du dock att så inte är fallet utan Digimon Survive är först och främst en visuell roman och ett SRPG i andra hand. Spelets skapare har själv nämnt att fördelningen är drygt 70% visuell roman och 30% SRPG. Jag förstår syftet med att fånga spelaren direkt med en strid men det dröjer därefter ett bra tag innan det händer igen så vissa spelare kan eventuellt bli något besvikna.

Med det sagt borde de absolut inte känna så eftersom Digimon Survive inte bara är en visuell roman. Det är en riktigt bra visuell roman.

Berättelsen följer protagonisten Takuma och hans klasskamrater som på en skolresa finner sig själva fångade i en farlig värld, bebodd av titelns Digitala monster, Digimon. Alla ungdomar i klassen paras ihop med en egen Digimon som sedan följer dem genom berättelsens gång.

För att vara en visuell roman finns det oväntat gott om faktiska val som jag behöver göra genom den drygt 30 timmar långa berättelsen. Jag får ta ställning kring vem av mina klasskamrater jag ska hålla med i en rad olika scenarion och berättelsen blir oväntat mörk mer än en gång. Det som hjälper oerhört är hur pass välskrivna alla karaktärer känns och det är ett rent nöje att lära känna klasskamraterna, både deras bra och dåliga sidor. Det faktum att karaktärernas liv konstant står på spel bidrar till en ökad spänning som sällan släpper taget om mig.

Som visuell roman är Digimon Survive faktiskt ganska enastående. Dialogen presenteras av skickliga röstskådespelare, berättelsen är konstant medryckande och spännande och den grafiska stilen med halvt animerade karaktärer är otroligt vacker och välgjord. Hade spelet nöjt sig med detta hade det varit snudd på ett mästerverk inom genren. Upplägget med att ens Digimon utvecklas baserat på valen jag gör är ännu ett trevligt tillskott som bjuder in till omspelningar.

Vad som däremot är aningen mindre lyckat är de faktiska striderna. När de väl dyker upp är de ganska trevliga avbrott inledningsvis men det dröjer inte länge innan sprickor i fasaden börjar visa sig. Upplägget är helt enkelt simplifierat lite för mycket för att det skall finnas någon ordentlig spänning eller taktiskt djup i striderna, vilket gör att de snabbt blir ganska tråkiga. Striderna känns i slutändan mer som utfyllnad som inte hade behövt finnas där eftersom berättelsen i sig är stark nog att stå på egna ben.

Striderna håller tillbaka spelet i slutändan men inte tillräckligt för att frånta Digimon Survive allt annat som det gör exceptionellt bra. Detta är en fantastisk visuell roman som alla fans av genren bör titta närmare på. Den melankoliska stämningen är tät och atmosfärisk och karaktärerna är mångfacetterade och intressanta. Tyvärr kan jag bara inte säga detsamma om spelets strider men om du kan stå ut med dem har du en riktig pärla att se fram emot.