Eftersom Danganronpa-serien var min huvudsakliga inkörsport till visuella romaner kommer jag alltid att bli lite extra nyfiken när spel använder sig av liknande upplägg och design. När det kommer till The Hundred Line -Last Defense Academy- är det dock inte bara inspiration det handlar om, utan det finns ett flertal i utvecklingsteamet som tidigare har jobbat med både Danganronpa, Zero Escape och förstås Master Detective Archives: Rain Code, som Too Kyo Games lanserade för ett par år sedan. Jag har nu fått möjligheten att kika på deras nya projekt som nu bara är knappt en månad bort, och jag kan redan från början säga att jag är väldigt positivt överraskad av vad jag har spelat.
I berättelsen får vi följa Takumi Sumino, som lever ett någorlunda vanligt liv helt utan dramatik i ett bostadsområde i Tokyo. Eller åtminstone så vanligt som livet inuti en kupol kan bli, med intermittenta nödlarm som tvingar in de boende i skyddsrum utan förklaring. Takumis vardag vänds dock upp och ner en dag när han blir bortförd av en märklig varelse efter ett av dessa larm, för att sedan vakna upp i ett låst klassrum tillsammans med ett gäng andra ungdomar. Känns det bekant? Absolut, men där upphör också många av likheterna i spelmekaniken.
Den stora innovationen i detta spel är att du med jämna mellanrum utkämpar taktiska strider som påminner lite om Fire Emblem eller Disgaea (fast utan den brutala svårighetsgraden). Skolan du har blivit bortförd till är nämligen mänsklighetens sista utpost i apokalypsen som pågår utanför kupolen du tidigare bodde i. Ständiga vågor av invaderande monster är nämligen ute efter något hemligt som huseras i skolbyggnaden, och detta är tydligen människornas sista hopp för överlevnad.
Demoversionen gav mig enbart tillgång till ett axplock av karaktärerna i striderna, men att döma av dessa finns det riktigt bra variation i hur de används i strid. Vissa har ett attackmönster som träffar väldigt många fiender, medan andra har mer fokuserade attacker som gör betydligt mer skada. Positionering på slagfältet blir en viktig faktor eftersom du enbart har ett begränsat antal aktioner per omgång. Om du missbedömer situationen kan du snabbt bli omringad och tillintetgjord, vilket kommer att påverka dina belöningar i slutet av striden.
Precis som i Danganronpa-spelen finns det en dygnsstruktur där du kan ta dig an aktiviteter på morgon och eftermiddag, och detta driver sedan berättelsen vidare. Det kan handla om att umgås med dina nyfunna allierade, vilket uppgraderar dina färdigheter, eller så kan du utforska området runt skolan för att samla på dig uppgraderingsmaterial för vapen samt erfarenhetspoäng genom strider.
Jag kan ärligt säga att jag var lite tveksam till stridselementen, men efter att har lagt en handfull timmar på spelet är jag hundra procent såld på konceptet. Av det jag har spelat känner jag att djupet i spelmekanikerna är precis lagom för mig, och det finns fortfarande stor fokus på berättelsen och de skruvade karaktärerna. En tidig favorit är Darumi som är övertygad om att hon har kidnappats för att delta i ett mordspel i stil med Danganronpa. Det finns en självmedvetenhet i spelets övergripande ton som skapar en del ganska humoristiska sekvenser i ett väldigt mörkt scenario, och det är något som gjorde Danganronpa-spelen så otroligt bra.
Det kommer att hänga mycket på om utvecklarna kan leverera på alla hemligheter och mysterier i slutänden dock, för det är trots allt berättelsen som känns viktigast. The Hundred Line – Last Defense Academy- startar otroligt starkt åtminstone, och det har seglat upp väldigt högt på min lista bland spel jag verkligen ser fram emot i år. Den 24 april släpps det, och det är ju faktiskt bara runt hörnet!
Var först med att kommentera!