Automachef

Pusselspel är förmodligen en av de genrer som har blomstrat mest sedan indiespel började slå igenom på fler och fler plattformar. Det är inte längre ovanligt att se spel med nischade upplägg som ibland inspireras av programmering och automatisering, som till exempel Factorio som har funnit en passionerad följarskara på PC.

Dessa spel flyger dock oftast långt över mitt huvud, men glädjande nog finns det utvecklare som tar element från dessa spel och förenklar dem för att finna en bredare målgrupp. Ett av dessa spel är Automachef, där ditt huvuduppdrag är att skapa ett automatiserat produktionsled för att leverera mat till hungriga restaurangbesökare. Det må vara förenklat jämfört med inspirationskällorna, men det visar sig snabbt att det inte är en barnlek i slutänden.

Varje scenario du tar dig an har specifika begränsningar du måste ha i åtanke. Utöver den fysiska platsen som dina maskiner måste få plats i måste du även tänka på strömförbrukning, åtgången av ingredienser för att minimera svinn och inte minst själva pengarna du har att röra dig med. Pengar och utrymme är inte något som går att tumma på, men det är inte hela världen om du missar målen för ström och ingredienser. Om du inte envist känner att du måste klara allting perfekt förstås…

Spelets inledande upplärningsnivåer får allting att se väldigt enkelt ut, då de mestadels förklarar hur varje enskild beståndsdel fungerar. När du sedan kastas in i de riktiga uppdragen är det dock upp till dig att försöka pussla ihop hur du effektivast använder dessa komponenter i helheten. Jag förstår poängen med denna form av upplärning, men personligen känner jag att de släpper spelarens hand aningen för tidigt.

Att lösa själva leveransen av maträtten är sällan det svåraste i ekvationen, utan det är ju förstås effektiviseringen av det hela. Om du till exempel inte programmerar dina ingrediensmaskiner att bara leverera råvaror när det faktiskt finns en order för maträtten så kommer snart det löpande bandet att vara smockfullt, vilket leder till att du dels kommer att missa målet för använda ingredienser, dels att vissa råvaror kanske inte kommer att nå fram för att slutföra ordern.

Likaså behöver du programmera grillen att inte stå och slösa ström när inget behöver tillagas. Strömförbrukningen springer snabbt iväg annars, i synnerhet om du har flera grillar som hanterar olika produktionsled. Problemet är att dessa programmeringsenheter är ganska dyra att köpa in, kan bara hantera fyra instruktioner per enhet och förstås tar upp plats i de oftast trånga lokalerna. Som du förstår handlar allt i spelet om effektivisering av de resurser du har att röra dig med.

Det märks ganska tydligt att PC är den huvudsakliga plattformen för detta spel, då styrning, användargränssnitt och interaktioner inte är speciellt optimerade för handkontroller. Efter en liten invänjningsperiod fungerar det dock helt okej, mycket tack vare att själva produktionsfasen inte är interaktiv. Du kan med andra ord bygga allting i lugn och ro och sedan välja när du önskar att testa din skapelse.

Automachef är ett väldesignat pusselspel med en del charm som kommer att sätta ditt logiska tänkande på prov. Jag har vid flera tillfällen suttit och stirrat på mina byggen långa stunder för att lista ut var ledet brister, eller vad jag kan skära bort utan att påverka slutprodukten. Det är därför inte något jag rekommenderar för spelare med kort tålamod. När du väl lyckas få alla komponenter på plats och leverera allt under dina budgeterade gränser är det dock en otroligt givande upplevelse.