Ni No Kuni: Wrath of the White Witch

Utvecklingsstudion Level-5 är välbekanta för Nintendo-fans. Genom åren har de gett oss legendariska spel som Professor Layton-serien, Inazuma Eleven och Yo-Kai Watch-titlarna. Studions kanske allra största spel har dock varit frånvarande på Nintendos konsoler fram tills nu. 2013 års mästerliga rollspel Ni No Kuni: Wrath of the White Witch har nämligen kommit till Switch.

Berättelsen i Ni No Kuni inleds med den unge pojken Oliver, som bor tillsammans med sin mamma i staden Motorville. När Oliver en kväll ger sig ut på pojkstreck med en vän slutar det hela i katastrof. Efter en olycka där Oliver nästan mister livet omkommer istället hans mamma, vilket lämnar Oliver totalt förkrossad. Han stänger in sig i sitt rum i flera dagar med ett kramdjur som han fått av sin mamma som enda sällskap.

När Oliver är som djupast i sorgen och fäller tårar av saknad över kramdjuret väcks det plötsligt till liv. Fram hoppar Drippy, som titulerar sig själv som “Lord High Lord of the Fairies”. Drippy berättar (med en fantastisk walesisk accent) att han kommer från en parallell värld och att han blev fängslad i kramdjuret för längesedan av den ondskefulle Shadar.

Kort efter denna bild får Oliver en smäll i huvudet av sin första Familiar. True Story.

Drippy förklarar också att hans och Olivers olika världar är sammankopplade och att alla har en typ av dubbelgångare i den andra världen. Olivers mammas dubbelgångare var en mäktig magiker som kämpade mot Shadar och innan vi vet ordet av har Drippy kläckt en plan för att stoppa Shadar och kanske även kunna rädda Olivers mamma.

Därefter bär det av till den magiska världen där ett fantastiskt äventyr väntar för den unge Oliver.

Berättelsen i Ni No Kuni inleds verkligen med en smäll rakt i solar plexus. Att förlora en förälder är något som de flesta kan känna en stor fruktan inför och att se hur Oliver försöker hantera detta som liten pojke är fullkomligt hjärtekrossande. Ni No Kuni skyr inte från att våga sig på dessa mörka ämnen, även om berättelsen i mångt och mycket handlar om vänskap och hopp.

Vad som följer är ett långt och utmanande JRPG där Oliver måste lära sig sin nya roll som trollkarl, samla allierade och bli starkare för att kunna stå emot Shadar. Vad han dock inte vet är att högre makter styr ondskan från bakom kulisserna och att dessa kan vara ännu farligare än Shadar.

Spelmekaniskt sett påminner mycket om ett klassiskt JRPG, med städer, grottor och en övre spelvärld att utforska. Fiender syns på kartan och jag kan välja att möta dem i strid eller att försöka komma undan dem. Striderna i sig är ett eget kapitel då de balanserar mellan att vara turordningsbaserade och ske i realtid. Under spelets gång kan Oliver samla på sig dussintals om inte hundratals olika varelser som kallas “Familiars” att använda i strid. Tänk er Pokémon så är ni ganska nära.

När ett spel innehåller en stad vid namn Ding Dong Dell vet du att du har en unik titel i din hand. Om denna stad har en katt som kund vet du att du har ett mästerverk.

Jag får möjligheten att värva Familiars efter strider och de kan uppgraderas till att lära sig nya egenskaper genom spelets gång. Mellan strider och huvuduppdrag kan jag även ta mig an sidouppdrag genom att hjälpa folk med diverse saker. Detta är något jag skulle säga är i princip en nödvändighet då spelet kan ta rejäla hopp i svårighetsgraden emellanåt och bli brutalt utmanande. Att ha mina karaktärer på högsta möjliga nivå blir därför en nödvändighet.

Ni No Kuni bjuder på ett välgjort stridssystem som har en nästan perfekt balanserad inlärningskurva och som introducerar nya element i precis lagom takt för att det inte ska kännas överväldigande. Ett problem jag har med spelet är att mina allierades AI inte alltid sköter sig på bästa sätt. De kan till exempel välja att inte flytta sig eller försöka blockera bossars starkare attacker, vilket inte är ett helt angenämt problem. Överlag fungerar AI:n dock fullt funktionellt och ställer inte till konstanta problem, som tur är.

Nu har jag skrivit så pass långt utan att nämna spelets mest utmärkande del. Ni No Kuni är nämligen skapat i samarbete med den legendariska japanska animationsstudion Studio Ghibli, som ligger bakom några av tidernas bästa filmer som Min Granne Totoro, Spirited Away och Princess Mononoke. Flera topptalanger från studion har jobbat på spelet och de har även skött spelets samtliga animerade filmsekvenser. Som resultat av samarbetet ser Ni No Kuni fullständigt fantastiskt ut, med färgsprakande världar, underbar karaktärsdesign och ljuvliga miljöer. Det är ett spel som helt enkelt inte liknar något annat och det är i min mening inte bara det vackraste rollspelet genom tiderna utan förmodligen det vackraste spelet överhuvudtaget.

Den talang jag vill lyfta fram lite extra är inte helt överraskande kompositören Joe Hisaishi. Kompositören har gjort musiken till majoriteten av Studio Ghiblis filmer och han levererar alltid minnesvärda soundtrack. I Ni No Kuni har han haft hjälp av Tokyo Philharmonic Orchestra med att få liv i sina noter och resultatet är fullkomligt enastående. Det är ofta lätt att glömma bort ett spelsoundtrack om det inte sticker ut lite extra men soundtracket till Ni No Kuni är så magiskt att det är omöjligt att glömma det.

Nämnde jag att karaktärsdesignen i spelet är fantastisk? Om inte: Karaktärsdesignen i spelet är fantastisk!

Jag skulle kunna fortsätta prata om Ni No Kuni i evigheter. Hur skickligt spelet använder upplägget med sammankopplade själar mellan de olika världarna, hur karaktärsanimationer är så välgjorda och charmiga att folk på ett livfullt sätt tittar efter Oliver när han kommer springandes eller hur det tillkommande karaktärsgalleriet bygger ut spelet och har fantastiska personligheter. Eller varför inte nämna hur lysande röstskådespelarna är både på engelska och japanska?

Ska jag komma med någon invändning är det väl att jag gärna hade sett någon form av nytt material till denna variant. Det är en ganska rättfram portning av originalet till PlayStation 3 som släpptes 2013, utan de förbättringar som den remastrade versionen till PS4 och PC erbjuder. Det är dock svårt att skåda en given häst i munnen när den häst vi får är ett magnifikt fullblod av högsta klass.

Jag har tidigare lyft fram Xenoblade Chronicles 2 som det bästa rollspelet (och spelet överlag) till Switch men i och med lanseringen av Ni No Kuni får jag nog börja tänka om. Ni No Kuni: Wrath of the White Witch är kort och gott ett mästerverk på alla fronter som alla bör uppleva. De få brister som finns är jag mer än villig att ha överseende med tack vare dess starka egenskaper. Det kan hända att jag är förblindad av min kärlek till Studio Ghibli men när studions bidrag är så pass signifikant tycker jag det känns helt okej. Om du är ute efter nästa tidsslukande JRPG till din Switch är du skyldig dig själv att se till att det blir Ni No Kuni.

Recensionsdata

Utvecklare: Level-5
Utgivare: Bandai Namco
Utgivningsdatum: 20/09/2019
Pegi:12
David

David

Livslångt Nintendo-fan sedan tidigt 90-tal. Relativt nyfrälst JRPG-älskare med en kärlek för udda japanska titlar, gärna med kraftiga animeinslag. Tar varje tillfälle som ges för att sprida budskapet om Super Mario Sunshines storhet.
David

Senaste inläggen av David (se alla)

Var först med att kommentera!

Lämna en kommentar

Din mailadress kommer inte att publiceras.


*


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.