Med en titel som inte direkt rullar av tungan kan det vara svårt att på förhand förstå vilken typ av spel YU-NO är. Det är dock inte helt överraskande att det rör sig om en visuell roman. Dock inte vilken visuell roman som helst utan en nyversion av en av genrens verkliga klassiker som ursprungligen släpptes redan på 1990-talet. Håller spelet än idag?
YU-NO följer Takuya, en ung man som inleder spelet med att titta upp under kjolen på en av sina kvinnliga lärare och sedan dela med sig av en rad smått perversa tankar. Redan efter ett par minuter har Takuya etablerat sig själv som en karaktär som bara har en sak i skallen och en som är svår att relatera till. Han framstår rent ut sagt som väldigt osympatisk och fräck.
Takuya har nyligen förlorat sin far i en olycka och spenderar tiden med att göra ingenting i de flesta fall. Hans unga styvmor gör sitt bästa för att muntra upp honom samtidigt som hon leder det byggarbete som orsakade olyckan för Takuyas pappa. Det hela låter som att det inledningsvis skulle kunna bli ett gripande familjedrama men YU-NO har andra planer.
Efter att ha etablerat en rad karaktärer och relationer under spelets första timmar tar allt en ganska tvär vändning då Takuya kommer över ett föremål som öppnar upp hans värld för tidsresor, där alternativa tidslinjer kan utforskas för att ta reda på vad som egentligen hände med Takuyas far. Den medryckande berättelsen varvas med interaktioner mellan flertalet kvinnliga karaktärer i sekvenser som nästan känns som en dating simulator.
Under spelets gång växer Takuya som karaktär rejält och att följa hans resa är bland de bästa delarna i spelet. Då detta är en remake av ett spel från 90-talet har en hel del förändrats. Framförallt har de många utmanande sexuella scenerna från originalversionen tonats ned rejält, även om mycket finns kvar. När originalet släpptes var det ett försök att visa att genren visuella romaner kunde användas till annat än snusk och sett från det perspektivet är YU-NO en otroligt viktig titel som visar vad mediumet är kapabelt till. Men det bjuds alltså fortfarande på en hel del tuttar och rumpor, dessvärre.
Det är lätt att spela YU-NO och upptäcka hur spelet har influerat andra klassiker i genren som Steins;Gate och Danganronpa. Genren må ha utvecklats sedan originalet släpptes men tack och lov håller spelet än idag. Vissa scener kan kännas lite opassande och dialogen bär på en ganska tydlig doft av 90-tal. På andra sidan myntet har den nya grafiken gett spelet en betydligt mer anime-inspirerad känsla, kanske för att gå ihop med den animeserie baserad på spelet som släpptes för ett par år sedan.
Överlag erbjuder YU-NO en riktigt underhållande berättelse vars tidsresor gör att många pussel och utmaningar känns riktigt kreativa. Föremål som hittas på en särskild tidslinje kan tas med och användas för att komma vidare i en annan och liknande. Detta gör att du kommer vilja hålla dig kvar i spelvärlden länge och en spelvärld som man vill stanna kvar i anser jag vara ett gott betyg.
Var först med att kommentera!