Digimon Story Cyber Sleuth: Complete Edition

När Digimon lanserades för X antal år sedan var det många som avskrev det som en simpel Pokémon-kopia. Det sades att fokus låg på den digitala världen för att serien och spelen skulle framstå som coolare och mer moderna än Nintendos fickmonster. Snart visade det sig dock att Digimon hade tillräckligt med attraktionskraft för att stå på egna ben och blev snabbt ett fenomen i egen rätt.

Spola fram tiden ett par år och Digimon har fallit i glömska till viss del, åtminstone fram till för ett par år sedan. Då lanserades en helt ny animeserie som blev en stor framgång och det började även släppas nya påkostade spel baserat på Digimon och nu har två av dessa funnit vägen till Switch.

Det första spelet heter Digimon Story: Cyber Sleuth och det är i grund och botten ett ganska traditionellt japanskt rollspel som står och faller på din relation till Digimon. Nära 250 olika monster finns tillgängliga och även om handlingen emellanåt lämnar en del att önska är det i mångt och mycket ett välfyllt spel med potentialen att underhålla dig under många timmar framöver.

I det universom som spelet utspelas i har den digitala vardagen nått höjder som vi ännu inte sett. Att logga in i virtuella chattrum och umgås med varandra digitalt har blivit standarden som alla rättar sig efter. I denna virtuella värld är Digimon något farligt, vapen som mystiska hackare använder sig av för att ställa till med kaos och oreda.

Efter att ha fått en märklig inbjudan bestämmer sig min egenskapade karaktär tillsammans med några vänner för att mötas “på riktigt” för första gången i den digitala världen. Utan att avslöja för mycket finner de sig snart involverade i jakten på digitala spöken, Digimon och mycket annat. Det visar sig snart att de mytomspunna Digimon inte behöver vara så farliga och ondskefulla som de har framställts.

Vi hoppar raskt över till uppföljaren Digimon Story: Cyber Sleuth – Hacker’s Memory och det som erbjuds när detta äventyr drar igång känns genast välbekant om du har spelat föregångaren (vilket rekommenderas då bägge spel är inkluderade i samlingen och det bara är logiskt att börja från början).

Den digitala världen är densamma och faktum är att en rad miljöer återanvänds nästan rakt av, vilket får spelet att kännas som ett hafsverk, åtminstone inledningsvis.

När berättelsen tar fart börjar jag dock svänga runt i mina tankar. Huvudkaraktären Keisuke känns unik i det sätt att han egentligen inte känns som en huvudkaraktär alls. I valfritt annat JRPG skulle han förmodligen ha varit en sidokaraktär på sin höjd och han lider av svår personlighetsbrist. Det är också just detta som visar sig vara hans starkaste sida då han som karaktär plötsligt känns fräsch jämfört med den traditionella ”Chosen One” som brukar prägla genren.

Bland birollerna är det kärleksintresset Erika som fångar min uppmärksamhet mest då berättelsen som utvecklas kring henne genom spelets gång är både oväntad och gripande. Spelets narrativ tar emellanåt upp överraskande djupa ämnen som människans sociala identitet och vad detta faktiskt innebär. När spelet börjar har Keisuke fått sin identitet kapad av en hacker vilket har gjort honom till en utstött och han ser sin enda utväg i att själv bli en hacker för att stjäla tillbaka sin identitet.

Berättelsen i Hacker’s Memory är betydligt mer intressant än i föregångaren och Keisuke känns inte som en hjälte utan en karaktär i perferin, vilket är uppfriskande. Berättelsen hade dock mått bra av att få ännu större utrymme då spelet haltar lite när det kommer till den huvudsakliga spelmekaniken. Det rör sig, precis som i föregångaren, om grottkrälande på klassiskt JRPG-manér, givetvis tillsammans med en rad Digimon.

Stridssystemet i bägge spelen påminner inte så lite om Persona-serien, vilket aldrig är något negativt. Under spelets gång samlar jag på mig nya Digimon som jag tränar, strider med och utvecklar. Ett väl sammansatt team av Digimon kan vara livsfarliga för mina motståndare och det är ibland riktigt roligt att försöka hitta den bästa kombinationen.

Dessvärre upplever jag inte att Digimon har riktigt samma charm som en viss uppsättning Nintendo-monster som serien ständigt jämförs med. Jag blir aldrig riktigt lika biten av samlandet och striderna börjar kännas en smula långtråkiga efter ett tag. På plussidan finns det faktum att spelets Digimon faktiskt pratar, vilket ger dem en rejäl dos personlighet som är väldigt välkommet.

Digimon Story Cyber Sleuth: Complete Edition är ett riktigt matigt spelpaket till Switch som bjuder på två långa JRPG att sätta tänderna i under dessa höst- och vintermånader som är på väg. Båda spelen är väl värda att uppleva men Hacker’s Memory är snäppet vassare tack vare en mer intressant berättelse. Är du ett fan av Digimon kan du med trygghet dyka ned i de digitala monstrens värld än en gång-