Cat Quest II: The Lupus Empire

Det är ju ingen hemlighet att katter är något som är populärt på internet, till den grad att det finns flöden på sociala medier och mängder av bloggar dedikerade till de allehanda tokigheter som de kan tänka sig hitta på framför en kamera. Utvecklarna The Gentlebros är också fullt medvetna om vilken målgrupp de ville nå när de släppte Cat Quest för ett par år sedan, då det både var gulligt och underhållande men viktigast av allt lättillgängligt för de flesta typer av spelare.

Nu när uppföljaren har anlänt är den centrala frågan om de har lyckats expandera på detta koncept tillräckligt mycket för att det ska kännas som fräsch upplevelse.

Efter en väldigt kort introduktion till en bakgrundshistoria som handlar om ett mäktigt svärd som katter och hundar slogs om för längesedan kastas du in i spelet rollen som både en katt och en hund. Dessa två protagonister är en del av en profetia om att de ska förena de två krigande fraktionerna i hopp om att besegra en större ondska.

Tråkigt nog faller berättelsen snabbt bort i en dimma av ointresse och inspirationslöshet, för att inte nämna en hagelstorm av memes och referenser. Till en början finns det en viss charm i att dialogen använder ordvitsar relaterat till katter och hundar, men redan efter en timme eller två börjar det kännas väldigt gammalt och trots detta fortsätter de att hamra på exakt samma skämt med en hänsynslös uthållighet. Det blir oerhört tröttsamt och gör att jag så snabbt som möjligt knappar mig förbi dialogen som inte är helt nödvändig för att komma vidare.

Hur bukten fick sitt namn är fortfarande en gåta för alla.

Lyckligtvis finns det ljuspunkter i själva spelmekanikerna som gör att jag kan hålla mig kvar i spelet trots ordvitstsunamin. I grund och botten är spelet ett actionrollspel där du hackar, slår och använder allehanda magier för att tillintetgöra dina fiender. Eftersom det finns två huvudkaraktärer i spelet kommer du att behöva styra både hunden och katten till framgång, eller så kan du dela äventyret med en god vän istället. Det sistnämnda är det helt klart bästa sättet att uppleva spelet, då det ibland är lite klumpigt att själv skifta mellan karaktärer och få respektive magier och färdigheter att klaffa på ett bra vis.

Precis som i de flesta actionrollspel får du samla på dig både utrustning och nya färdigheter under resans gång, och det finns faktiskt en hel del omväxling i hur du kan skräddarsy karaktärerna. Det blir kanske aldrig något riktigt djup i striderna, med undantag från några av bossarna, men det känns inte heller riktigt som utvecklarnas mål. Lättillgängligheten är ett riktmärke även här, och det är därför ett ypperligt spel att spela tillsammans med lite yngre spelare.

Detta är nivån av briljanta skämt du har att vänta dig. Oavbrutet.

Presentationen är överlag fläckfri med härliga, färggranna miljöer, kreativt designade fiender och förstås väldigt gulliga karaktärsmodeller. Det märks tydligt att det är här det mesta av krutet har spenderats när det gäller utvecklingen, och även om flera av grottorna snabbt börjar påminna om varandra är det inte något som stör.

I grund och botten är det ett kompetent spel rent mekaniskt, men jag har svårt att motivera mig att spela längre sessioner eftersom de satsar så stenhårt på att folk ska älska den stil de använder sig av i dialogen. Den håller inte riktigt för denna vikt tyvärr, men om du har överseende med detta och vill dela en lättsam spelupplevelse med en vän kan det mycket väl tillfredsställa dina behov.

Recensionsdata

Utvecklare: The Gentlebros
Utgivare: PQube
Utgivningsdatum: 24/10/2019
Pegi:7
Johan
Latest posts by Johan (see all)

Var först med att kommentera!

Lämna en kommentar

Din mailadress kommer inte att publiceras.


*


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.