Efter att ha upplevt de romantiska äventyren på sjuksköterskeutbildning i Nurse Love Addiction har jag nu tagit mig an en annan, överlag fristående del i serien, nämligen Nurse Love Syndrome. Det visar sig vara en titel som tar tillvara på arvet från tidigare släppta titel på ett bra sätt, även om flera problem hänger kvar. Faktum är dock att det egentligen inte är en uppföljare alls då Nurse Love Syndrome ursprungligen släpptes före Addiction. Detta medför vissa brister som jag kommer att ta upp senare.
Nurse Love Syndrome följer Kaori, en karaktär som är ovanligt välskriven jämfört med många andra protagonister i genren. Hennes motivationer och mål är tydliga från start, precis som huvudkaraktären från Addiction. Kaori har tillgång till den till synes övernaturliga förmågan som kallas ”Healing touch”, något som introducerades i föregångaren. Den mörka underliggande berättelsen som presenterades sent i förra spelet tar aningen större plats här och lyckas på något mirakulöst sätt passa in i en berättelse som huvudsakligen handlar om romanser mellan sjuksköterskor.
Till skillnad från föregångaren är Kaori redan en utbildad sjuksköterska som jobbar inom fältet. Hon är dock lite klantig och tappar lätt fokus, vilket resulterar att hon blir utskälld många (många!) gånger av sina överordnade. Det blir stundtals smått obekvämt att höra på dessa utskällningar. Samtidigt är spelet väldigt noga med att skildra hela Kaoris vardag på ett väldigt utförligt sätt vilket gör att tempot stundtals går i snigelfart. Det är ett spel som under stor del är definitionen av en ”slow burn”.
När större händelser väl inträffar gör de det dock med besked och det finns flera spännande, underhållande och romantiska sekvenser att avnjuta genom berättelsens gång. Precis som i föregångaren börjar det mesta relativt oskyldigt och ”normalt” men det finns flera rejäla överraskningar beroende på vilka vägar jag väljer att gå genom spelet. Det finns över 20 olika slut att finna som varierar mellan bra och dåliga i olika grader. Berättelsen är stundtals vansinnigt vacker och gripande och jag kan stundtals tycka att de övernaturliga och mystiska inslagen känns överflödiga.
Nurse Love Syndrome är alltså tekniskt sett en föregångare till Addiction och det syns främst när det kommer till spelets grafik. Eller ”stillbilder” är väl en bättre beskrivning men spelets art work är ofta vackert men känns inte alls lika polerad som i Addiction, som var otroligt vackert rakt igenom.
Med facit i hand måste jag säga att jag föredrar Nurse Love Addiction före Syndrome, främst på grund av karaktärsgalleriet och dess presentation. Med det sagt är Syndrome fortfarande en titel som fans av genren bör uppleva då berättelsen är välskriven och de känslor som förmedlas känns uppriktigt genuina. Det är skäl nog att uppleva båda dessa titlar, i min mening.
Var först med att kommentera!