Disaster Report 4: Summer Memories är en titel som skickar två väldigt olika signaler. Den första delen får det att låta som ett intensivt, testosteronfyllt actionspel medan undertiteln låter mer som en harmonisk visuell roman. Verkligheten är något helt annat.
För att fortsätta pratet om titeln är detta spel en fullständig katastrof när det kommer till den tekniska biten. Av alla spel som jag har testat eller ens spelat för nöjes skull till Switch är detta förmodligen det som flyter absolut sämst, samtidigt som grafiken inte ens är särskilt avancerad. Bilduppdateringen är ofta under all kritik och påminner om ett tidigt PS2-spel. Spelet ger inledningsvis inget positivt intryck på den tekniska sidan och det blir tyvärr inte bättre.
Med det sagt är Disaster Report 4: Summer Memories tveklöst det tekniskt sämsta spel som jag rekommenderar att du absolut spelar. Det är nämligen en fullkomligt unik upplevelse som inte liknar något annat jag någonsin spelat.
När spelet inleds är min egenskapade karaktär (manlig eller kvinnlig) på en buss på väg till en arbetsintervju, åtminstone i mitt fall. En kraftig jordbävning drabbar staden (som inte heter Tokyo men som absolut är Tokyo) och därefter gäller det att försöka överleva efterskalv, kollapsande byggnader och andra faror samtidigt som jag hjälper mina medmänniskor. De olika uppdrag och utmaningar jag tar mig an kan variera mellan melodramatiska och rentav fåniga men de är alltid engagerande.
Ska jag fokusera på min egen säkerhet efter katastrofen eller ska jag försöka hjälpa så många andra människor som möjligt? Valet är fritt och Disaster Report 4 är en otrolig upplevelse i och med att jag sällan vet vart jag ska gå för att ta mig vidare eller rentav vad jag ska göra. Känslan av att försöka få rätsida på världen efter en katastrofal jordbävning är påtaglig och jag upptäcker snabbt att spelet på ett skickligt sätt använder det inträffade som en katalysator för att istället skildra människor.
Att se hur olika karaktärer reagerar på det som har inträffat är en fascinerande studie i mänskligt beteende även om det rör sig om programmerade ettor och nollor. Den japanska mentaliteten om att försöka återgå till vardag som om ingenting har hänt är påtaglig hos flera karaktärer och genom möten med dessa blir Disaster Report 4 något väldigt speciellt.
Det kan handla om skolfröken som desperat letar efter sina elever kort efter jordbävningen och det kan handla om en äldre man som blivit av med jobbet men som under en månads tid skämts för detta så mycket att han inte berättat för sin familj utan istället spenderat arbetsdagen sittandes i en park med sin lunch.
Spelet skildrar på ett skickligt sätt både hur en katastrof plockar fram det bästa hos människor, något som känns skrämmande nära verkligheten nu i tider av Coronavirus. Samtidigt får jag exempel på hur mänsklighetens värsta egenskaper kryper fram också, på ett skrämmande sätt. På samma sätt kan jag välja att agera moraliskt eller inte i flera olika situationer och mina val kan få långtgående konsekvenser som till och med kan leda till att karaktärer lever eller dör baserat på mitt agerande.
På grund av detta måste jag ändå rekommendera Disaster Report 4: Summer Memories. Om blotta tanken på ett spel med oerhörda tekniska brister är nog för att få dig avskräckt bör dig hålla dig borta. Om du däremot är sugen på en spelupplevelse som verkligen inte liknar någon annan och som samtidigt kan agera studie i mänskligt psyke så gör du rätt i att kika närmare på Disaster Report 4.
Var först med att kommentera!