”Is It Wrong To Try To Pick Up Girls In A Dungeon?” Är inte bara en otroligt lång titel som är ganska nonsensartad i sig själv. Det är också en populär bok/animeserie som lyckas göra något annorlunda med den omåttligt populära Isekai-genren. Nu har serien blivit spel och frågan är om övergången har lyckats?
Huvudkaraktären i ”Is It Wrong..” okej jag tänker inte skriva ut namnet varenda gång. Serien är i Japan känd som förkortningen DanMachi så den använder jag från och med nu.
Huvudkaraktären i DanMachi är Bell Cranel, en ung äventyrare som kämpar för att göra ett namn för sig själv. Till sin hjälp har han gudinnan Hestia, som leder Hestia Familia. I DanMachis universum har flertalet gudar bestämt sig för att leva tillsammans med människor och de leder grupper av krigare i något som kallas Familias. I Hestias fall består medlemmarna av henne själv och Bell, så de jobbar för att bli större och mäktigare för att kunna försörja sig själva.
DanMachi ställer Isekai-genren lite på sitt huvud då det inte följer en hjälte som hamnar i en fantasivärld eller inuti ett spel. Däremot är dess värld full av grottor med monster av olika svårighetsgrad och hjältar stiger i rank precis som i ett RPG. Det är kort och gott en värld som föreställer sig som en spelvärld utan att för sakens skull vara det.
Men nu har det alltså blivit ett spel och dess berättelse följer i mångt och mycket den första säsongen av animen, med inslag av spinoffen Sword Oratoria. Spelmekaniken fokuserar på ett till synes simpelt action-RPG-upplägg där jag i rollen som Bell och hans kamrater utforskar grottor på löpande band, varvat med sekvenser som mer liknar de från en visuell roman.
Detta upplägg fungerar överlag bra även om det känns aningen simpelt emellanåt. Det finns en knapp för snabba attacker, en för långsamma och en för magi. Inledningsvis känns detta vansinnigt enkelt men det dröjer inte länge innan spelet börjar introducera element och variationer för att hålla spelmekaniken fräsch genom hela upplevelsen.
När det kommer till presentationen erbjuds en blandad påse av sällan skådat slag. Å ena sidan är stillbilderna under dialogsekvenserna trogna animen och röstskådespelarna repriserar sina roller, vilket ger ett riktigt trevligt intryck. När det kommer till själva spelandet i grottorna kan presentationen dock kallas minimalistisk som bäst och rent lågbudget som sämst. Den personlighetsstarka karaktärsdesignen förs inte över särskilt bra till den chibi-liknande estetik som presenteras och det känns som att utvecklarna har jobbat med minsta tänkbara budget.
Det är synd att presentationen ska behöva ta så mycket stryk för utöver detta är DanMachi ett riktigt trevligt spel att åtminstone slöspela i soffan. Utmaningen blir aldrig skyhög men de charmiga karaktärerna och berättelsen lyfter detta över en sunkig lågbudgettitel till en helt okej speltolkning av en populär anime. Om du är ett fan av DanMachi kommer du förmodligen hitta en hel del du gillar här.
Var först med att kommentera!