Vanligtvis brukar ju vi på Switchbloggen hålla oss relativt aktuella när det kommer till recensioner och artiklar. Ja, bortsett från när jag glider tillbaka i min alltför stora skämshög och känner att jag måste skriva om det någonstans. Untitled Goose Game är dock lite av en avstickare, då gåsen både har kommit och gått och lämnat otaliga spår av kaos bakom sig.
Den irriterande fågeln är dock på väg tillbaka till relevansen igen med ett flerspelarläge, och eftersom vi missade att recensera det ursprungligen är det inte mer än rätt att vi kompletterar med detta härliga spel som alla bör införskaffa.
Grundupplägget är väldigt enkelt. Du styr en gås som verkligen älskar att orsaka problem för människor, och detta gör du genom att stjäla, distrahera, föra oväsen och rent allmänt vara en gås. Varje område du besöker innefattar en checklista av otyg du ska genomföra, ibland med lite kryptisk formulering för att se till att det blir lite av en tankenöt. Det blir i praktiken ett pusselspel där du interagerar med delar av miljön eller med personer för att nå ditt mål.
Exempelvis får du i början tampas mot en trädgårdsmästare som inte alls är förtjust i det faktum att det har vandrat in en gås i hans kära trädgård. För att hämnas mot denna totalt obefogade fientliga inställning är ett av målen att få honom att slå sig på tummen med en hammare, vilket du åstadkommer genom att distrahera honom när han står och monterar upp sin gåsförbudsskylt.
Det är bara ett i en lång rad olika delmål du har för respektive sektion som du invaderar med denna högljudda, fjäderprydda kleptoman. Trots att många av dina uppgifter är centrerade runt pusslande och smygande känns det ändå som att det finns god omväxling i spelet. Bitvis kan en del frustrerande ögonblick dyka upp när du har ganska snäva tajmingfönster att gå efter, men jag kör aldrig riktigt fast. Vissa sekvenser påminner nästan lite om Hitman-spelen, där du studerar rörelsemönster och väntar ut det perfekta ögonblicket för att göra ditt drag.
Spelet lever väldigt mycket på den charm som byggs upp genom både koncept och de underhållande situationer som uppstår. Om du uppskattar slapstick-humor av klassisk stil kommer du att finna många roande ögonblick, och tillsammans med de klassiska pianostyckena av Claude Debussy skapas en ganska unik stämning. När du exempelvis har lyckats stjäla ett föremål och blir påkommen av en argsint människa stegrar tempot i musiken och det blir ibland genuint pulshöjande att hinna iväg till ett gömställe där du kan vara säker.
Även om de flesta delmålen för varje sektion är ganska enkla att luska ut, eller åtminstone lätta att förstå vad du ska göra, finns det en del saker som inte är speciellt uppenbara. Det känns lite trist när jag vid ett par tillfällen hittar lösningen mer av misstag än av att jag har funderat fram det, och det förtar lite av den där känslan av smarthet som man bör få när man löser ett problem. Det är dock inte så frekvent förekommande att det är ett övergripande problem.
Det har gått nästan ett år nu sedan spelet släpptes ursprungligen, men det är fortfarande ett spel som inte bör missas på något vis. Även om du inte vanligtvis gillar pusselspel eller smygspel finns det tillräckligt med charm här för att göra det värt ett inköp. Och med tanke på att utvecklarna släpper ett kooperativt spelläge framåt slutet av september kommer du att kunna dela glädjen med nära och kära dessutom.
Var först med att kommentera!