Att skapa det perfekta samhället är inte en uppgift som man utför med en handvändning. Detta har styrelsen i den mystiska organisationen The Syndicate fått erfara flera gånger. 24 gånger har de skapat en isolerad paradisö och försökt balansera allas behov och 24 gånger har de misslyckats, men skam den som ger sig. Med en ny arkitekt vid rodret för dessa högtflygande planer är de nu övertygade om att de är på rätt väg. Så pass säkra att de benämner projektet Perfect 25.
I övergången sker dock ett bestialiskt massmord där hela styrelsen samt ordförande blir brutalt mördade bakom låsta dörrar. Snabbt finner polisstyrkan en misstänkt förövare som har blivit besatt av en demon, men saker passar inte riktigt ihop när man börjar syna händelserna i sömmarna. För att reda ut vad som har skett plockas en utomstående utredare in, och du ska i rollen som Lady Love Dies försöka få rätsida på alla märkliga händelser.
Upplägget i Paradise Killer sätter sina klor i mig direkt, och framkallar väldigt positiva vibbar från både Phoenix Wright-spelen och Danganronpa-serien. Spelet blandar utredningar av brott med inslag av smått absurda karaktärer och händelser, där demoner, gudar och odödliga varelser är vardagsmat. Faktum är att vår protagonist Lady Love Dies har suttit i exil i tre miljoner dagar innan hon fick rycka in som utredare på nytt, och detta är för att tillät sig att bli manipulerad av en gud.
Med detta som bakgrund är i princip alla negativt inställda till dig, och när ingen litar på dig är det ganska utmanande att få folk att öppna upp om händelserna kring morden. Det innebär att du oftast behöver leta upp diverse hållhakar på folk innan du verkligen får fram några konkreta ledtrådar att gå på. Hörsägen håller inte långt, och ord ställs oftast mot ord innan du har funnit bevis som styrker dina teorier.
Den stora skillnaden från många av de visuella romanerna som spelet har inspirerats av är att ön du befinner dig på är ett ganska öppet område som du kan utforska fritt. Det är en ganska bra idé att göra också, då det emellanåt kan leda till att du snubblar över bevis eller ledtrådar, men även blodkristaller som används som valuta på ön. Med denna valuta kan du dels utnyttja snabbresesystemet, vilket kan behövas emellanåt, men vissa personer kan även uppmuntras att bli mer pratglada när några kristaller byter ägo.
Spelets stora behållning ligger i karaktärsgalleriet och den välskrivna dialogen. När jag börjar gräva i bevismaterialet och frågar ut de kvarvarande öborna börjar min hjärna snabbt sväva iväg och forma teorier baserat på den information jag har vid tillfället. Dessa teorier har åtskilliga gånger raserats när ny information har introducerats, och det är verkligen en spännande resa fram till rättegången när du får lägga fram vad du har funnit. Precis alla på ön har sina vinklar och motiv, och det är därför väldigt spännande att nysta i detta omfattande mysterium.
Det var länge sedan jag blev så här fångad av en visuell roman, men jag borde ju ha förstått att detta skulle passa mig som hand i handske. Precis som när Zero Escape- och Danganronpa-serierna lyckades snärja mig till genren från början handlar det om en välskildrad berättelse och ett fascinerande scenario som får hjärnan att arbeta på högvarv. Eftersom ovanstående spel fortfarande lyser med sin frånvaro på Nintendo Switch är detta så nära du kan komma deras storhet och underhållning på plattformen.
Var först med att kommentera!