I takt med att spelbranschen breddas får vi också se mer och mer intressanta kombinationer av genrer och designidéer. Vissa är en vidareutveckling av redan stora och populära genrer, som exempelvis Battle Royale-subgenren som tog hela världen med storm. Andra är lite mer nischade, som i detta fall med Sakuna: Of Rice and Ruin. Här får bjuds vi nämligen på en kombination av sidoscrollande plattformsaction och risodlingssimulator.
Berättelsen börjar med en grupp människor som flyr livet på jorden och beger sig mot gudarnas värld på en bro som bara existerar under väldigt speciella förhållanden. På bron stöter de på gudinnan Sakuna, som under en pågående festival har tittat lite för djupt i sakeglaset. Istället för att stoppa de flyende människorna så ger hon dem av misstag tillåtelse att gå vidare, vilket förstås leder till kaos när hon kommer på vad hon har gjort.
Det hela leder till att Sakuna och människorna blir bannlysta från huvudstaden i gudarnas värld, och som botgöring måste de hålla ordning på den farofyllda ön Isle of Demons. Som av en händelse är detta samma plats där Sakunas föräldrar bodde för länge sedan, och de har därför åtminstone en trygg plats att befinna sig på mellan uppdragen. Problemet är dock att det finns en hel del munnar att mätta och ganska få resurser, vilket då osökt leder oss in på jordbruksavdelningen av spelet.
Under första säsongen får du en handfull frön att så i jorden utanför bostaden, och därefter är det upp till dig att se till att vattentillförseln är lagom beroende på vilken fas och årstid du är i. Du behöver även rensa bort ogräs och skadedjur som kommer att påverka tillväxten och skörden. När du har skördat riset behöver du sedan låta det torka och gå igenom diverse efterbehandlingar som påverkar hur pass vitt ditt ris blir. Medan denna hela denna cykel pågår är du även ute och rensar ut demoner från grottsystem och samlar annan råvara för att kunna ha mat på bordet om kvällarna i väntan på risskörden.
Det kanske låter som att det är mycket att jonglera, och det är det ibland också. Det känns ibland som att dygnen springer ifrån mig och att jag inte har tid att utföra riktigt allt jag hade planerat, vilket emellanåt skapar en frustrationskänsla. När jag inte hinner samla tillräckliga råvaror för att skapa näringsrika middagar är jag inte lika effektiv i strider, vilket gör att jag hinner med mindre under kommande dagar. Det är inte en speciellt motiverande cykel att hamna i.
Själva actionsekvenserna är relativt enkla rent mekaniskt. Du har vanliga grundattacker och sedan specialattacker som du låser upp successivt under spelets gång, men jag känner aldrig ett riktigt flyt i striderna. Det finns ett fåtal effektiva attackkombinationer, men oftast slutar det ändå med att jag hamrar på knapparna utan någon direkt plan och det går oftast lika bra. Förutsatt att spelet samarbetar då. Jag har vid flera tillfällen varit offer för märkliga träffytor, där jag klart och tydligt varit utanför fiendernas räckhåll men ändå tagit skada. Jag har även råkat ut för att missa fiender när jag utan tvekan borde träffa dem.
Det är tydligt att mer krut har lagts på hanteringen av det lilla samhället och lantbruket, och detta är också en välfungerande del av spelet. Jag känner dock inte alls att jag klaffar med detta, vilket gör att jag heller inte lyckas fastna för spelet i sin helhet. Det finns heller inte några speciellt sympatiska karaktärer att hålla fast vid i spelet, och i synnerhet Sakunas stereotypiska ”bortskämd priviligierad unge”-attityd får mig att tappa intresset för berättelsen ganska fort.
Spelet hamnar i en konstig position mellan utpräglade lantbruksspel som Stardew Valley och plattformsactionspel som Ori-spelen, och lyckas inte överträffa någon av dem. Men om du har letat efter ett mellanting kanske det kan vara vad du är ute efter.
Var först med att kommentera!