Av alla undergenrer som finns i kategorin ”Visuell Roman” är nog den romantiska (med vissa inslag av humor) den som jag har stött på allra mest genom åren. Det har funnits riktiga höjdare och några riktiga lågvattenmärken. Nu har teamet bakom topptiteln If My Heart Had Wings släppt LoveKami -Divinity Stage-, en radikalt annorlunda titel som lutar betydligt mer åt rom-com-hållet.
LoveKami utspelas i en värld där gudinnor har bestämt sig för att besöka jorden för att lära sig om oss människor. Många år senare har gudinnornas närvaro blivit vardag och de har även börjat sysselsätta sig själva. I Tokyos Akihabara-område har gudinnorna framförallt valt att arbeta som, vad annars, idoler.
En av de mest populära grupperna är L☆SEVEN och det är kring dem mycket av berättelsen kretsar, på ett eller annat sätt. I huvudrollen finner vi däremot Yamato, en ung man som äger en butik i området och vars ena anställd är medlem i just L☆SEVEN. En kort stund in i berättelsen introduceras två av de andra huvudkaraktärerna, Shuri och Kagura, som båda drömmer om att bli en del av L☆SEVEN.
Det är också kring dessa tre som spelets olika narrativa led är baserade och det går självklart att jaga deras kärlek på olika sätt för att nå ett av spelets flera olika slut. Spelet må inte vinna några priser för sitt fantastiska manus men det är tillräckligt charmigt och lagom klyshigt för att jag ska dra på smilbanden både en och två gånger.
Eftersom spelet handlar om idoler förekommer det inte helt oväntat en hel del svängig JPOP och även om inte heller detta tillhör toppskiktet på något sätt är det tillräckligt medryckande för att jag ska nynna med på låtarna även när jag har lagt ifrån mig spelet.
Ett annat område där spelet lägger mycket fokus är på dess fan service. Det blir ganska lättklätt ganska ofta och även om det aldrig går över gränsen till att visa något är det emellanåt så pass nära man kan komma. Beroende på dina personliga preferenser kan detta vara en anledning att slå till eller att undvika LoveKami, själv bryr jag mig i ärlighetens namn inte särskilt mycket.
Något jag däremot irriterar mig lite på är att stora delar av grafiken inte känns anpassad till Switch, vilket gör att miljöer och karaktärsmodeller stundtals framstår som suddiga. Jag förväntar mig kanske inte knivskarp upplösning i en visuell roman men jag hade gärna sett att lite mer jobb gått till att anpassa upplösningen till Switch.
I övrigt är LoveKami en klart godkänd läsning. Genren som sådan innebär att själva spelandet är minimalt men jag har roligt under tiden med spelet och även nu i efterhand kommer jag på mig själv med att tralla på dess soundtrack.
Var först med att kommentera!