Mario Kart har länge varit en stabil hörnsten i Nintendos utbud sedan debuten på Super Nintendo, men jag tror inte att många hade kunnat förutspå hur gigantiskt Mario Kart 8 Deluxe skulle bli på Nintendo Switch. I skrivande stund har spelet sålt inte mindre än 68 miljoner exemplar, och det känns därför som världens mest naturliga beslut att lansera en ny konsol tillsammans med ett helt nytt Mario Kart.
I Mario Kart World får vi visserligen inte en numrerad uppföljare, men utvecklarna har ändå satsat stort på att leverera något som serien aldrig har gjort förr. Som namnet antyder utspelar sig nu Mario Kart i en öppen värld, vilket är något som Nintendo har pushat ganska hårt i marknadsföringen innan lanseringen. Det visar sig dock snabbt att spelet ändå håller ganska hårt i befintliga upplägg istället för att bryta ny mark för serien.
Förstås finns den gamla trotjänaren Grand Prix kvar, med åtta olika turneringar spridda på fyra banor styck. Upplägget fräschas dock till lite genom att du efter varje lopp även kör till var nästa bana finns på kartan, vilket är en ganska smart implementering av den öppna världen. Nackdelen är att många av banorna blir underanvända eftersom du enbart kör ett varv på banan när du väl kommer fram. Det innebär att det endast är första banan i turneringen som du får köra ett helt lopp på, och jag tycker att det är ett märkligt beslut att man inte ens får välja antalet varv på nästkommande banor.
Det stora dragplåstret för mig är dock Knockout Tour, som verkligen bjuder på pulshöjande punkt till punkt-race på bästa möjliga vis. Loppen är uppdelade i sex olika segment, och när du passerar mållinjen för varje del blir fler och fler eftersläntrare kapade från loppet. Det skapar hela tiden en press på dig att hålla dig på säkra sidan, men som vi alla vet kan Mario Kart-lopp vändas upp och ner på några sekunder. Flera gånger har jag varit nära på att åka ut i första gallringen för att sedan kämpa mig upp i toppen. Och förstås bli brutalt attackerad precis på målrakan och tappa vad som såg ut att bli en seger.
Banorna i spelet är en blandning av nya verk och omgjorda klassiker, och de håller i princip rakt igenom yppersta klass. Inte nog med att de är utsökt vackra, de är smart designade för att kunna erbjuda alternativa spår och genvägar, i synnerhet om du bemästrar de nya wall ride-manövrarna. Nya versionen av Rainbow Road sticker verkligen ut i mängden, och första gången jag körde loppet på den banan var hakan placerad på golvet genom i stort sett hela racet.
När det kommer till fria navigeringen av den öppna världen måste jag dock säga att jag är relativt besviken, med tanke på hur mycket Nintendo tryckte på denna punkt i förhand. Runt om i spelvärlden finns det saker att samla på sig och en rad olika P-knappar som aktiverar småuppdrag där du exempelvis på tid ska samla på dig åtta blå mynt eller passera igenom utplacerade ringar innan tiden rinner ut. Jag vill inte påstå att det är ett dåligt inslag, men det finns väldigt mycket missad potential här med tanke på att andra utvecklare redan har gjort detta så enormt mycket bättre. Det behöver inte nödvändigtvis vara en kopia av vad Playground Games har gjort med Forza Horizon-serien, men det behövs mer substans och någon form av röd tråd för att göra det mer intressant än ett lättsamt tidsfördriv.
I grund och botten är Mario Kart World ett riktigt bra spel i serien, där kärnan från tidigare spel är intakt. De nya tilläggen håller lite mer blandad kvalitet, men Knockout Tour är verkligen ett klockrent tillskott som bjuder på intensiv underhållning i princip varje lopp. Förhoppningsvis kommer Nintendo att fila på den öppna spelvärlden med tiden, men i nuläget känns det aningen ofärdigt även om det är funktionellt i grunden. Det finns dock mer än tillräckligt att hålla mig upptagen i övriga delar av spelet, vilket gör det lätt att ha överseende med dessa småfläckar.
Var först med att kommentera!