Spel baserade på filmlicenser har med åren blivit färre och färre, åtminstone när det gäller utbudet på konsoler. Med tanke på hur standarden på dessa spel såg ut under 90-talet och början av 2000-talet finns det dock väldigt få som sörjer denna trend.
I samband med lanseringen av den nya How to Train Your Dragon-filmen är det dock dags för ett undantag i denna utveckling i form av DreamWorks Dragons: Dawn of New Riders . Frågan jag ställde mig från början var om Climax Studios hade fått resurserna som krävs för att skapa ett intressant verk för konsoler, eller om det skulle passa bättre på mobilplattformar.
Berättelsen inleds med att en by blir anfallen av drakar, och filmernas protagonister Hiccup och Toothless beger sig iväg för att undersöka vad som har orsakat detta. Om du vid detta tillfälle har byggt upp förhoppningar om att få spela som dessa tidigare etablerade karaktärer slås dessa tankar bort kvickt och effektivt.
Du får istället iklä dig rollen som Scribbler – en överlevande från attacken som har drabbats av minnesförlust. Kort därefter får han även tillgång till sin helt egna drake, vid namn Patch. Ganska snabbt luskar dessa hjältar ut att någon ägnar sig åt tjuvjakt på drakar och använder ondskefulla metoder för att kunna styra dem.
Tyvärr blir aldrig berättelsen mer intressant än så här. Du får korta snuttar av vidareutveckling för varje boss du besegrar, men i grund och botten förblir både Scribbler och Patch ganska anonyma och tråkiga karaktärer. Vanligtvis används minnesförlusttropen som ett sätt för att låta spelaren upptäcka någon form av bakgrundshistoria tillsammans med berättelsens gång, men i detta fall känns det bara som en lösning på tid- eller resursbrist.
Utforskandet av de olika nivåerna är till en början ganska underhållande, då det påminner en del om ett klassiskt hack ’n slash-rollspel. Det finns en handfull olika fiendetyper som har olika attackmönster och taktiker, och detta blandas upp med enklare pusselsekvenser för att öppna låsta passager och frambringa broar. Även om grunden är solid blir det väldigt snabbt enformigt, då variationen är snudd på ickebefintlig efter ett par speltimmar.
Du uppmuntras även att hacka och slå på alla möjliga ting i miljön för att samla ihop olika resurser, som sedan kan bytas in mot hälsodrycker eller vapenuppgraderingar. Svårighetsgraden är dock inte så pass hög att det gör någon större skillnad, men det hänger förmodligen mer på att spelet riktar sig mot en yngre publik.
Spelets höjdpunkter finner jag i själva slutområdena på respektive nivå, där jag ställs inför stora grottsystem eller fort som är ganska inspirerade av de tidigare Zelda-spelen. De når dessvärre inte riktigt denna nivån ur design- eller utmaningsperspektiv, men det är ändå en tillräcklig omväxling från de tråkiga och lite för långa sträckorna för att nå dit.
Jag tror att Dragons: Dawn of New Riders skulle kunna bli ett underhållande spel om utvecklarna gavs lite mer tid och resurser, men tyvärr känns det hela lite ihåligt som det är nu. Den grafiska stilen är helt okej, men på nästan alla andra fronter ser jag bara vad det skulle kunna vara. Du skiftar till exempel mellan två karaktärer i hela spelet, och det finns inte ens ett tvåspelarläge implementerat. Om utgivare inte är villiga att satsa på nå en bättre standard än hur licensspelen var för 20 år sedan kanske det är bättre om de fortsätter på mobilmarknaden istället.
Var först med att kommentera!