The Princess Guide

När jag drog igång The Princess Guide visste jag i ärlighetens namn inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Bortsett från det faktum att titeln väcker tankar på den odödliga filmklassikern The Princess Bride och någon enstaka trailer var jag inte särskilt bekant med titeln. Utvecklarna Nippon Ichi brukar dock leverera så jag startade upp spelet och körde igång.

The Princess Guide visar sig snabbt vara en väldigt passande titel då mitt huvudsakliga uppdrag är just att guida någon av spelets fyra prinsessor genom livet (som kantas av väldigt många strider). I spelets inledning får jag välja vem av de fyra jag vill ta mig an och dessa fyra visar sig vara riktiga karaktärer som skiljer sig rejält åt sinsemellan.

Attackera, loota, upprepa. Att guida en prinsessa kanske låter lätt men det är sannerligen ingen barnlek.

Spelet är uppdelat i två huvudsakliga delar, där den ena innehåller berättande i form av dialogsekvenser och den andra innehåller det mer aktiva spelandet. Under spelets olika uppdrag tar jag direkt kontroll över en trupp soldater med min valda prinsessa i högsta hugg som ger sig ut för att bekämpa fiender. Under dessa uppdrag kan jag välja att berömma eller skälla ut prinsessan baserat på hennes agerande, vilket i sin tur påverkar hur hon beter sig i fortsättningen.

Även relationen mellan min riddarkaraktär och prinsessorna påverkas av detta och även om det inte rör sig om några dating simulator-nivåer så finns det en relationsbaserad aspekt att ta hänsyn till. Uppfriskande nog hålls de sexuella anspelningarna till ett minimum genom äventyret.

The Princess Guide må se ganska färgglatt och simpelt ut vid en första anblick men inget kunde egentligen vara längre från sanningen. Redan i spelets inledande minuter kastas det spelmekanik i ansiktet på mig och det bara eskalerar ju längre jag spelar. Det finns en komplexitet i The Princess Guide som gör att du verkligen borde ha tid över innan du slår dig ned med titeln.

Prinsessan Liliartie fyller den obligatoriska rollen som ”söt och köttälskande”.

Det finns dock vissa delar av upplevelsen som ger ett betydligt sämre intryck. Översättningen är stundtals bristfällig och även om den rena stavningen oftast är korrekt är syftningsfel eller rentav inkompletta meningar en större bov i dramat. Vissa översättningar av menyalternativ och liknande lär också skapa förvirring hos många. Det allra största problemet är dock att spelet helt saknar en funktion för automatiskt sparande, vilket innebär att mängder av speltid kan gå förlorad om jag stänger av spelet och råkar glömma att spara (vilket har hänt).

The Princess Guide är ett spel med långt mer avancerad spelmekanik än det först ser ut som. Striderna är ganska simpla i sitt upplägg med tydliga indikatorer för vilken knapp som gör vad och liknande. Utanför striderna finns det tonvis av menyer, staplar och tabeller att gräva ned sig i vilket skapar en djup men svåröverskådlig upplevelse.

Recensionsdata

Utvecklare: Nippon Ichi
Utgivare: NIS America
Utgivningsdatum: 29/03/2019
Pegi:12
David
Senaste inläggen av David (se alla)

Läsarkommentarer (1)

  1. Just frågan om huruvida spel innehåller autosparning eller manuell sparning är ett mycket större problem år 2019 än vad det borde vara. Jag har redan utsatts för spel i år som innehåller autosparning av högst tveksam karaktär, där spelets sparas vid väldigt otydliga tillfällen med långt mellanrum, vilket gör att jag knappt vågar stänga av spelet i rädslan för att spela om långa passager.

    Lika stort problem upplever jag att det är när spelet autosparar men inte berättar någonstans att det gör det. Jag har för mig att det var Baba is You som jag kom på att jag hade spelat i flera timmar utan att spara. När jag sedan inte hittade något sätt att spara var det med stor rädsla för att förlora alla framsteg som jag avslutade spelet.

    Jag är även lite bitter mot spel där man sparar manuellt, men sparningen bara sparar från senaste kontrollpunkten som kan ha varit flera minuter tidigare – åtminstone när spelet inte påpekar när denna kontrollpunkt var.

    Kanske lite konstigt sidospår av mig, men vad tycker ni om sparfunktionerna i dagens spel? Själv använder jag ofta resume play eller vad det kallas när man sätter konsolen i energisparläge och maskinen startar upp exakt där man slutade spela – vilket lett till minst sagt frustrerande tillfällen när batteriet på Switchen tagit slut eller PS4:an fått för sig att den skulle uppdatera programvaran utan förvarning.

Lämna ett svar till Krille Avbryt svar

Din mailadress kommer inte att publiceras.


*


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.