När jag först fick höra talas om The Friends of Ringo Ishikawa beskrevs det som ”Yakuza möter Shenmue möter Persona möter River City Ransom”. Denna kombination lät som det ultimata spelet och jag var givetvis tvungen att kika närmare på det.
Vad som följer är ett ovanligt fritt äventyr där jag verkligen kan välja precis vad jag vill göra. Spelet är indelat i olika dagar och jag kan välja att gå till skolan och delta i lektioner för att efteråt studera vidare i biblioteket. Eller så kan jag strunta i skolan och hänga med Ringos kompisar och gå runt och starta bråk. I spelets inledning får jag en kort genomgång av kontrollschemat men därefter släpps jag helt fri, utan minsta lilla fingervisning på vad som bör göras.
Detta designval gör att The Friends of Ringo Ishikawa är extremt fritt i sitt upplägg men också svåröverskådligt och aningen förvirrande. Då spelet aldrig säger till mig vad jag ska eller bör göra känns det som att spelet saknar fokus. Det saknas rentav en karta som visar mig vart olika platser finns vilket leder till att jag får irra runt i världen i flera speldagar innan jag lär mig vart saker och ting finns.
Det finns en underliggande berättelse i spelet som gömmer sig men det tar tid att gräva fram den. På andra sidan av myntet är spelet fritt i ordets sanna bemärkelse och det finns gott om aktiviteter att lägga min dybrara tid på. Slagsmål, biljard, pingis och allt däremellan finns tillgängligt.
Stridssystemet är precis lagom avancerat för att striderna skall vara underhållande genom hela spelet, även om kontrollen kan vara lite inexakt emellanåt. Musiken är charmig och den pixelbaserade grafiken är välgjord och trevlig. Tyvärr är avsaknaden av fokus lite för stor för att jag ska kunna njuta av spelet fullt ut. Jag måste dock ge utvecklarna tummen upp för att de verkligen gått fullt ut med sin vision, vilket alltid uppskattas.
Var först med att kommentera!