Ovivo

Ibland efter en tuff arbetsdag kan det vara skönt att sjunka ner i ett spel som bjuder på precis lagom mängd interaktion, och som får dig att zona ut lite grann i en angenäm upplevelse. Det krävs väldigt mycket fingertoppskänsla att skapa dessa upplevelser, då det dels inte ska kännas som att du inte behöver göra något alls men ändå ska undvika att ställa för stora hinder framför dig. Om detta spel dessutom finns tillgängligt på en handhållen plattform är det ju bara bonus.

Ovivo är ett spel som ger sig på denna balansgång, och lyckas faktiskt mestadels riktigt framgångsrikt med sitt mål.

Vid första anblick ser du en minimalistisk presentation med en spelvärld som består helt och hållet av svarta eller vita fält. Du styr en boll genom dessa miljöer, och med hjälp av en knapptryckning kan du passera genom väggar för att befinna dig i antingen den svarta eller vita delen av spelfältet. Till en början är utmaningen i princip icke-befintlig, men snart börjar spelet utvecklas lite grann till ett fysikpussel.

Eftersom din boll bara kan rulla behöver du använda stup och avsatser till din hjälp för att bygga upp rörelseenergi, för att sedan med lämplig tajming passera mellan fälten och flyga upp till en platå du inte tidigare kunde nå. Det känns väldigt tillfredsställande när du lyckas med att navigera dig genom spelvärlden, speciellt när du kommer in i ett flöde där du känner att du inte behöver stanna upp och tänka, utan bara agerar på instinkt.

Nivåerna är tyvärr inte alltid helt logiska i sin uppbyggnad, och jag upplevde vid ett par tillfällen att jag fastnade och inte riktigt förstod vart jag skulle ta vägen härnäst. Detta ledde till att jag fick försöka gissa mig till vad jag skulle göra, vilket skapade ett par frustrerande ögonblick. Lyckligtvis sker det inte hela tiden, men det gick så pass tvärt emot spelidén att det ändå var noterbart.

Presentationen i övrigt är dock toppklassig, och de starka kontrasterna i spelvärlden kompletteras av ett av de mysigare soundtracken jag har hört i ett spel på ett tag. Musiken börjar tyst och lugn i varje nivå och bygger sakta upp ett behagligt landskap av stråkar och syntar som omedelbart forslar mig iväg till ett härligt lugn. Det är utan tvekan musiken som gör detta spel till vad det är, då interaktionen i grund och botten kan bli ganska enformig i ärlighetens namn. Men med hjälp av detta musikaliska komplement har jag haft flertalet avkopplande tågresor hem.

Ovivo är varken komplext eller nyskapande, men det behöver det inte vara heller. Det som finns här är mestadels välimplementerat, och bortsett från ett fåtal problem med nivådesignen är detta definitivt något jag rekommenderar till dig som är ute efter ett pusselspel med mysig stämning.