Har du någonsin önskat dig ett utforskande rollspel till havs där H.P Lovecrafts Cthulhu möter ett översvämmat Steampunk-London? Då har vi ett spel för dig, nämligen Sunless Sea: Zubmariner Edition!
Denna mörka seglarmardröm utspelas under en alternativ Viktoriansk era där London har fallit och går under det passande namnet Fallen London. Världen är täckt av vatten och det är upp till mig att utforska det stora blå. Eller i det här fallet det stora svarta med inslag av grönt.
Det bör nämnas direkt att Sunless Sea är ett långsamt spel. Stor del av det jag gör sker genom att läsa textruta efter textruta och inledningsvis är det svårt att hänga med i exakt vad det är jag ens håller på med. Spelet förklarar saker och ting på sitt eget sätt som gör att det inte är helt enkelt att begripa vad jag ska göra.
Med det sagt är spelet mästerligt när det kommer till att bygga upp stämning. När jag väl kommer ut på öppet vatten är känslan av utsatthet och isolering blytung och jag vet att min lilla båt närsomhelst kan överfallas av fiendeskepp eller något ännu värre.
Till en början sitter jag på helspänn när jag utforskar haven och den nästintill ständiga bristen på bränsle och mat gör sig konstant påmind och skapar en intensiv uppevelse. Död är en vanligt förekommande företeelse och rougelike-elementen gör sig snart påminda då jag vid varje dödsfall får börja om som en ny kapten.
Efter ett par timmar börjar upplevelsen dock tappa lite av sin gotiska charm. Gameplay-loopen blir upprepande och en smula långtråkig. Jag börjar finna de mer meny-baserade elementen vid landgång frustrerande och det hela blir överlag en mindre minnesvärd upplevelse ju längre jag spelar.
Atmosfären i Sunless Sea är fantastisk, bland det bästa jag upplevt i spelväg på många år men spelmekaniken och variationen lyckas tyvärr inte matcha den. Överlevnadselementen är intressanta och utforskandet har potential men i slutändan faller delarna och lyckas inte skapa ett spel som håller i längden.
Var först med att kommentera!